Job 40
1 Och Herren svarade Job, och sade:
Un Tas Kungs atbildēja Ījabam un sacīja:
2 Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara?
Vai vainotājs ies tiepties ar to Visuvareno? Kas Dievu pamāca, lai uz to atbild!
3 Job svarade Herranom, och sade:
Bet Ījabs atbildēja Tam Kungam un sacīja:
4 Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun.
Redzi, es esmu mazs, ko lai es Tev atbildu? Es likšu roku uz muti.
5 Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
Es reiz esmu runājis, bet vairs neatbildēšu; un otru reiz, bet vairs to nedarīšu.
6 Och Herren svarade Job utur ett väder, och sade:
Un Tas Kungs atbildēja Ījabam no vētras un sacīja:
7 Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig:
Apjoz jel kā vīrs savus gurnus, tad Es tev gribu vaicāt, un tu mani māci.
8 Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig?
Vai tu Manu tiesu iznīcināsi, vai tu Mani pazudināsi, ka tu būtu taisns?
9 Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör?
Jeb vai tev ir tāds elkonis kā tam stipram Dievam, vai tev ir pērkona balss kā viņam?
10 Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro.
Aptērpies tad ar greznību un augstību, un apģērbies ar lielu godu un godību.
11 Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem;
Izgāz savas dusmības bardzību, un uzlūko visus lepnos un pazemo tos.
12 Och förtryck de ogudaktiga, der de äro;
Uzlūko visus lepnos un gāz tos zemē un satriec tos bezdievīgos savā vietā.
13 Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda;
Guldi tos kapā pīšļos un sedz viņu vaigus ar tumsību.
14 Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan.
Tad arī Es tevi teikšu, ka tava labā roka tev palīdzējusi.
15 Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe.
Redzi nu, beēmots (upes-zirgs), ko Es līdz ar tevi esmu radījis, ēd zāli kā vērsis.
16 Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla.
Redzi jel, viņa spēks ir viņa gurnos un viņa stiprums viņa vēdera dzīslās.
17 Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada.
Viņš kustina savu asti kā ciedra koku, viņa cisku dzīslas kopā ir sapītas.
18 Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar.
Viņa kauli ir kā ciets varš, viņa locekļi kā dzelzs mieti.
19 Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd.
Viņš ir Dieva ceļu pirmais; kas viņu radījis, Tas viņam devis savu zobenu.
20 Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der.
Kalni viņam izdod barību, un tur trencās visi lauka zvēri.
21 Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck.
Koku biezumā viņš apgulstas, niedrēs un dūņās paslēpies.
22 Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom.
Koku biezums viņu apsedz ar savu ēnu, upes kārkli viņu apslēpj.
23 Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun.
Redzi, kad upe plūst, tad viņš nedreb, viņš ir drošs, kad Jardāne pat līdz viņa mutei celtos.
24 Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso.
Vai viņu var gūstīt, viņa acīm redzot? vai viņam virvi var vilkt caur nāsīm?
