Job 40
1 Och Herren svarade Job, och sade:
Et adiecit Dominus, et locutus est ad Iob:
2 Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara?
Numquid qui contendit cum Deo, tam facile conquiescit? utique qui arguit Deum, debet respondere ei.
3 Job svarade Herranom, och sade:
Respondens autem Iob Domino, dixit:
4 Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun.
Qui leviter locutus sum, respondere quid possum? manum meam ponam super os meum.
5 Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
Unum locutus sum, quod utinam non dixissem: et alterum, quibus ultra non addam.
6 Och Herren svarade Job utur ett väder, och sade:
Respondens autem Dominus Iob de turbine, dixit:
7 Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig:
Accinge sicut vir lumbos tuos: interrogabo te: et indica mihi.
8 Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig?
Numquid irritum facies iudicium meum: et condemnabis me, ut te iustificeris?
9 Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör?
Et si habes brachium sicut Deus, et si voce simili tonas?
10 Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro.
Circumda tibi decorem, et in sublime erigere, et esto gloriosus, et speciosis induere vestibus.
11 Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem;
Disperge superbos in furore tuo, et respiciens omnem arrogantem humilia.
12 Och förtryck de ogudaktiga, der de äro;
Respice cunctos superbos, et confunde eos, et contere impios in loco suo.
13 Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda;
Absconde eos in pulvere simul, et facies eorum demerge in foveam:
14 Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan.
Et ego confitebor quod salvare te possit dextera tua.
15 Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe.
Ecce, Behemoth, quem feci tecum, fœnum quasi bos comedet:
16 Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla.
Fortitudo eius in lumbis eius, et virtus illius in umbilico ventris eius.
17 Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada.
Stringit caudam suam quasi cedrum, nervi testiculorum eius perplexi sunt.
18 Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar.
Ossa eius velut fistulæ æris, cartilago illius quasi laminæ ferreæ.
19 Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd.
Ipse est principium viarum Dei, qui fecit eum, applicabit gladium eius.
20 Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der.
Huic montes herbas ferunt: omnes bestiæ agri ludent ibi.
21 Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck.
Sub umbra dormit in secreto calami, et in locis humentibus.
22 Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom.
Protegunt umbræ umbram eius, circumdabunt eum salices torrentis.
23 Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun.
Ecce, absorbebit fluvium, et non mirabitur: et habet fiduciam quod influat Iordanis in os eius.
24 Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso.
In oculis eius quasi hamo capiet eum, et in sudibus perforabit nares eius.
