Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Y RESPONDIÓ Eliphaz el Temanita, y dijo:
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
Si probáremos á hablarte, serte ha molesto; mas ¿quién podrá detener las palabras?
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
He aquí, tú enseñabas á muchos, y las manos flacas corroborabas;
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
Al que vacilaba, enderezaban tus palabras, y esforzabas las rodillas que decaían.
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
Mas ahora que [el mal] sobre ti ha venido, te es duro; y cuando ha llegado hasta ti, te turbas.
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
¿Es este tu temor, tu confianza, tu esperanza, y la perfección de tus caminos?
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
Recapacita ahora, ¿quién que fuera inocente se perdiera? y ¿en dónde los rectos fueron cortados?
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
Como yo he visto, los que aran iniquidad y siembran injuria, la siegan.
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
Perecen por el aliento de Dios, y por el espíritu de su furor son consumidos.
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
El bramido del león, y la voz del león, y los dientes de los leoncillos son quebrantados.
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
El león viejo perece por falta de presa, y los hijos del león son esparcidos.
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
El negocio también me era á mí oculto; mas mi oído ha percibido algo de ello.
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
En imaginaciones de visiones nocturnas, cuando el sueño cae sobre los hombres,
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
Sobrevínome un espanto y un temblor, que estremeció todos mis huesos:
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
Y un espíritu pasó por delante de mí, que hizo se erizara el pelo de mi carne.
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
Paróse un fantasma delante de mis ojos, cuyo rostro yo no conocí, y quedo, oí que decía:
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
¿Si será el hombre más justo que Dios? ¿si será el varón más limpio que el que lo hizo?
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
He aquí que en sus siervos no confía, y notó necedad en sus ángeles;
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
¡Cuánto más en los que habitan en casas de lodo, cuyo fundamento está en el polvo, y que serán quebrantados de la polilla!
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
De la mañana á la tarde son quebrantados, y se pierden para siempre, sin haber quien lo considere.
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
¿Su hermosura, no se pierde con ellos mismos? Mueren, y sin sabiduría.
