Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Entonces intervino Elifaz temanita:
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
Si intentamos razonar contigo te será molesto. Pero, ¿quién puede refrenarse de hablar?
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
Ciertamente tú enseñabas a muchos y fortalecías las manos débiles.
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
Tus palabras levantaban al que tropezaba y afirmabas las rodillas decaídas.
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
Pero ahora te sucede a ti. Te desalientas, te tocó a ti y te turbas.
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
¿No es tu temor a ʼElohim tu confianza, y la integridad de tus procedimientos tu esperanza?
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
Te ruego que recuerdes: ¿Quién pereció jamás por ser inocente? ¿Dónde fueron destruidos los rectos?
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
Según veo, los que aran iniquidad y siembran aflicción, las cosechan.
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
Por el aliento de ʼElohim perecen, y por el soplo de su ira son consumidos.
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
El rugido del león, la voz fiera de la leona y los dientes de sus cachorros son quebrados.
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
El león viejo perece por falta de presa, y los cachorros de la leona se dispersan.
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
Entonces un mensaje me llegó a hurtadillas, y mi oído percibió un susurro de él
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
en inquietantes visiones nocturnas, cuando el sueño profundo cae sobre los hombres.
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
Un terror se apoderó de mí, y todos mis huesos se estremecieron.
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
Al pasar un espíritu frente a mí se eriza el pelo de mi cuerpo.
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
Se detiene, pero no distingo su semblante. Una apariencia está delante de mis ojos, hay silencio… y oigo una voz reposada:
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
¿Será el hombre más justo que ʼElohim? ¿El hombre, más puro que su Hacedor?
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
Ciertamente en sus esclavos no confía, y a sus ángeles atribuye insensatez.
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
¡Cuánto más los que viven en casas de barro cimentadas en el polvo serán desmenuzados por la polilla!
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
Entre la mañana y la tarde son destruidos, y sin que alguno se dé cuenta, perecen para siempre.
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
¿No les son arrancadas las cuerdas de sus tiendas? En ellas mueren, pero no adquirieron sabiduría.
