Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Entonces Elifaz, el temanita, le respondió a Job
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
“¿Podría decir una palabra? No quiero molestarte, pero ¿quién podría callar y no responder?
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
Ciertamente has alentado a mucha gente y has apoyado a los que son débiles.
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
Tus consejos han ayudado a los que tropiezan para no caer, y has fortalecido a los que tienen las rodillas débiles.
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
Pero ahora eres tú el que sufre y estás molesto.
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
¿No fue tu reverencia a Dios lo que te dio confianza y tu integridad lo que te dio esperanza?
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
Piénsalo: ¿desde cuándo mueren los inocentes? ¿Desde cuándo se destruye a la gente buena?
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
¡Por lo que he visto, los mismos que plantan el mal y siembran problemas son quienes cosechan tales frutos!
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
Un soplo de Dios los destruye; una ráfaga de su cólera los aniquila.
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
Los leones pueden rugir y gruñir, pero sus dientes se rompen.
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
Hasta un león muere por falta de alimento, y las crías de la leona se dispersan.
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
“Una palabra se acercó sigilosamente a mí; un susurro llegó a mi oído.
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
Pensamientos inquietantes vinieron a mí en pesadillas, como cuando caes en un sueño profundo.
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
Me aterroricé y temblé; todos mis huesos se estremecieron.
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
Entonces un soplo me rozó la cara y me puso la piel de gallina.
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
Algo se detuvo, pero no pude ver su rostro. Mis ojos sólo podían distinguir una forma. Estaba totalmente silencioso, y entonces oí una voz:
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
‘¿Puede alguien ser justo ante Dios? ¿Puede alguien ser puro ante su Creador?
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
Si ni siquiera se fía de sus siervos y dice que sus ángeles se equivocan,
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
¿cuánto más los que viven en estas casas de barro, cuyos cimientos se basan en el polvo, que se deshacen como la ropa por causa de la polilla?
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
Vivos por la mañana, muertos al anochecer. Mueren sin que nadie lo note.
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
Son como las cuerdas de una tienda de campaña, que se levantan y se derrumban con la muerte. Mueren sin sabiduría’”.
