Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
respondens autem Eliphaz Themanites dixit
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
si coeperimus loqui tibi forsitan moleste accipias sed conceptum sermonem tenere quis possit
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
ecce docuisti multos et manus lassas roborasti
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
vacillantes confirmaverunt sermones tui et genua trementia confortasti
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
nunc autem venit super te plaga et defecisti tetigit te et conturbatus es
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
timor tuus fortitudo tua patientia tua et perfectio viarum tuarum
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
recordare obsecro te quis umquam innocens perierit aut quando recti deleti sint
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
quin potius vidi eos qui operantur iniquitatem et seminant dolores et metunt eos
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
flante Deo perisse et spiritu irae eius esse consumptos
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
rugitus leonis et vox leaenae et dentes catulorum leonum contriti sunt
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
tigris periit eo quod non haberet praedam et catuli leonis dissipati sunt
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
porro ad me dictum est verbum absconditum et quasi furtive suscepit auris mea venas susurri eius
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
in horrore visionis nocturnae quando solet sopor occupare homines
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
pavor tenuit me et tremor et omnia ossa mea perterrita sunt
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
et cum spiritus me praesente transiret inhorruerunt pili carnis meae
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
stetit quidam cuius non agnoscebam vultum imago coram oculis meis et vocem quasi aurae lenis audivi
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
numquid homo Dei conparatione iustificabitur aut factore suo purior erit vir
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
ecce qui serviunt ei non sunt stabiles et in angelis suis repperit pravitatem
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
quanto magis hii qui habitant domos luteas qui terrenum habent fundamentum consumentur velut a tinea
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
de mane usque ad vesperum succidentur et quia nullus intellegit in aeternum peribunt
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
qui autem reliqui fuerint auferentur ex eis morientur et non in sapientia
