Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
| ئینجا ئەلیفازی تێمانی وەڵامی دایەوە: |
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
| «ئەگەر یەکێک قسەیەک بکات دڵگران دەبیت؟ بەڵام کێ دەتوانێت لە قسەکردن ڕابوەستێت؟ |
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
| لە یادت بێ تۆ ڕێنمایی زۆر کەست کردووە و دەستە شلبووەکانت توند کردووە. |
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
| قسەکانت ئەوانەی هەستاندەوە کە کەوتوون و ئەژنۆ لەرزۆکەکانت چەسپاند. |
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
| بەڵام ئێستا کە خۆت تووشی تەنگانە بوویت، ورەت بەرداوە، لەوەی کە بەسەر خۆت هاتووە، پەرێشان بوویت. |
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
| ئایا پشت بە لەخواترسییەکەت نابەستیت؟ ئایا بێ کەموکوڕییەکەت هیوابەخش نییە؟ |
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
| «بەبیر خۆتی بهێنەرەوە، بێتاوانێکت بینیوە فەوتابێت، یاخود کەسە سەرڕاستەکان لەناوچووبن؟ |
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
| وەک بینیوتە، ئەوانەی خراپە دەکێڵن و چەرمەسەری دەچێنن، خۆیان دروێنەی دەکەن. |
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
| بە هەناسەی خودا لەناودەچن و بە بای تووڕەییەکەی نامێنن. |
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
| مڕەمڕی شێر و دەنگی نەڕەی و کەڵبەی شێرەکان شکێنران. |
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
| شێر دەفەوتێت لەبەر نەبوونی نێچیر و بەچکەی شێرەکە پەرتەوازە دەبن. |
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
| «وشەیەک بۆ لای من دزەی کرد، گوێم چرپەیەکی بیست. |
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
| لە مۆتەکەی شەومدا کاتێک مرۆڤ خەوێکی قووڵ دەیباتەوە، |
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
| ترس و تۆقینێک منی داگرت و هەموو ئێسکەکانم لەرزین. |
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
| ڕۆحێک بە بەردەممدا تێپەڕی و مووەکانی لەشم مووچڕکەیان پێدا هات. |
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
| ڕاوەستا، بەڵام نەمزانی چی بوو، شێوەیەک لەبەرچاوم بوو، چرپەیەک و دەنگێکم بیست: |
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
| ”ئایا مرۆڤ لە خودا ڕاستودروستترە، یان پیاو لە بەدیهێنەرەکەی بێگەردتر دەبێت؟ |
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
| ئەگەر خودا متمانە بە خزمەتکارەکانی نەکات و گومڕایی بخاتە پاڵ فریشتەکانی، |
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
| ئەی چەند زیاتر متمانە بە دانیشتووانی ناو خانووی قوڕ ناکات، ئەوانەی بنەچەیان لە خۆڵەوەیە و وەک مۆرانە پان دەکرێنەوە. |
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
| لەنێوان بەیانی و ئێوارەدا تێکدەشکێنرێن، بێ ئەوەی کەس ئاگای لێیان بێت بۆ هەتاهەتایە لەناودەچن. |
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
| ئایا گوریسی ڕەشماڵەکانیان هەڵنەکێشراوە، تاکو بەبێ دانایی بمرن؟“ |
