Job 4

1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

Konsa, Éliphaz, Temanit lan te reponn;

2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?

Si yon moun ta eseye pale yon mo avèk ou, èske ou va pèdi pasyans? Men se kilès ki kab refize pale?

3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.

Gade byen, ou te enstwi anpil lòt moun; ou te ranfòse menm fèb yo.

4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.

Pawòl ou yo te ede fèb yo kanpe, e ou te ranfòse jenou ki manke fòs yo.

5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.

Men koulye a, se sou ou sa rive, e ou pa gen pasyans. Sa touche ou menm e ou vin dekouraje nèt.

6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.

Èske se pa lakrent Bondye pa ou ki konfyans ou, ak entegrite chemen ou yo ki espwa ou?

7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?

“Sonje byen se kilès ki kon peri inosan? Oswa ki kote ou wè moun ladwati yo te detwi?

8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;

Selon sa ke mwen menm te wè, sila ki raboure inikite yo, ak sila ki simen twoub yo, yo rekòlte li.

9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.

Pa souf Bondye, yo peri, e pa van chalè Li, yo fini nèt.

10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.

Gwo vwa a lyon fewòs la, vwa fewòs a lyon an, e dan a jenn lyon yo fin kase.

11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.

Pi gran lyon an peri paske li manke manje, e pitit li yo vin gaye.

12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.

“Alò, an kachèt yon pawòl rive sou mwen; zòrèy mwen te resevwa yon ti souf li.

13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;

Pami refleksyon enkyetan ki sòti nan vizyon lannwit yo, lè dòmi pwofon tonbe sou moun,

14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.

laperèz te vini sou mwen. Mwen te tranble e zo m yo te souke.

15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.

Konsa, yon lespri te pase kote figi mwen; plim sou chè mwen, te kanpe sou kò m.

16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:

Li te kanpe an plas, men mwen pa t kab distenge aparans li. Yon fòm te devan zye m. Te gen silans, epi mwen te tande yon vwa:

17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?

'Èske lòm kapab jis devan Bondye? Èske yon nonm kapab san tach devan Sila ki fè l la?

18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.

Menm nan sèvitè Li yo, Li pa mete konfyans; ak pwòp zanj Li yo, Li jwenn fot.

19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.

Konbyen anplis, pou sila ki rete nan kay fèt an ajil yo, ki gen pousyè kon fondasyon, ki vin kraze devan papiyon!

20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;

Antre maten ak aswè, yo vin kase an mòso; san yo pa wè anyen, yo peri nèt.

21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.

Èske kòd soutyen tant yo pa plwaye pa anndan? Yo mouri konsa, san sajès.'