Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Alors Eliphaz de Théman prit la parole et dit:
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
Si nous risquons un mot, peut-être en seras-tu affligé; mais qui pourrait retenir ses paroles?
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
Voilà que tu en as instruit plusieurs, que tu as fortifié les mains débiles,
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
que tes paroles ont relevé ceux qui chancelaient, que tu as raffermi les genoux vacillants!...
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
Et maintenant que le malheur vient à toi, tu faiblis; maintenant qu’il t’atteint, tu perds courage!...
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
Ta crainte de Dieu n’était-elle pas ton espoir? Ta confiance n’était-elle pas dans la pureté de ta vie?
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
Cherche dans ton souvenir: quel est l’innocent qui a péri? En quel lieu du monde les justes ont-ils été exterminés?
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
Pour moi, je l’ai vu, ceux qui labourent l’iniquité et qui sèment l’injustice, en moissonnent les fruits.
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
Au souffle de Dieu ils périssent, ils sont consumés par le vent de sa colère.
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
Le rugissement du lion et sa voix tonnante sont étouffés, et les dents du jeune lion sont brisées;
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
le lion périt faute de proie, et les petits de la lionne se dispersent.
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
Une parole est arrivée furtivement jusqu’à moi, et mon oreille en a saisi le léger murmure.
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
Dans le vague des visions de la nuit, à l’heure où un sommeil profond pèse sur les mortels,
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
une frayeur et un tremblement me saisirent, et agitèrent tous mes os.
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
Un esprit passait devant moi... Les poils de ma chair se hérissèrent.
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
Il se dressa, — je ne reconnus pas son visage, — comme un spectre sous mes yeux. Un grand silence, puis j’entendis une voix:
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
L’homme sera-t-il juste vis-à-vis de Dieu? Un mortel sera-t-il pur en face de son Créateur?
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
Voici qu’il ne se fie pas à ses serviteurs, et qu’il découvre des fautes dans ses anges:
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
combien plus en ceux qui habitent des maisons de boue, qui ont leurs fondements dans la poussière, qui seront réduits en poudre, comme par la teigne!
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
Du matin au soir ils sont exterminés, et sans que nul y prenne garde, ils périssent pour jamais.
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
La corde de leur tente est coupée, ils meurent avant d’avoir connu la sagesse.
