Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
And he answered Eliphaz the Temanite and he said.
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
¿ Did someone attempt a word to you will you be impatient? and to restrain words who? is he able.
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
There! you have instructed many [people] and hands slack you strengthened.
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
[the] stumbling They raised! words your and knees bending you strengthened.
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
For now - it comes to you and you have become impatient it reaches to you and you have become dismayed.
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
¿ Not [is] fear your confidence your hope your and [the] integrity of ways your.
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
Remember please who? that innocent did he perish and where? upright [people] were they destroyed.
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
Just as I have seen plowers of wickedness and sowers of mischief they harvest it.
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
From [the] breath of God they perish and from [the] breath of anger his they come to an end.
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
[the] roaring of A lion and [the] sound of a lion and [the] teeth of young lions they are broken out.
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
A lion [is] perishing because not prey and [the] young of a lion they are scattered.
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
And to me a word it was brought secretly and it received ear my a whisper of it.
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
In disquieting thoughts from visions of [the] night when falls deep sleep on people.
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
Fear it happened to me and trembling and [the] multitude of bones my it caused to tremble.
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
And a wind over face my it passed over it made bristle [the] hair of flesh my.
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
It stood still - and not I recognized appearance its a form [was] to before eyes my a whisper and a voice I heard.
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
¿ A person from God will he be righteous or? from maker his will he be pure a man.
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
There! in servants his not he trusts and against messengers his he charges error.
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
Also - [those who] dwell of houses of clay which [is] in the dust foundation their people crush them before a moth.
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
From morning to evening they are crushed to pieces because not [one who] sets to perpetuity they perish.
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
¿ Not has it been pulled up tent cord their in them will they die? and not with wisdom.
