Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
And Eliphaz the Temanite answers and says:
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
“Has one tried a word with you? You are weary! And who is able to keep in words?
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
Behold, you have instructed many, And feeble hands you make strong.
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
Your words raise up the stumbling one, And you strengthen bowing knees.
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
But now, it comes to you, And you are weary; It strikes to you, and you are troubled.
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
Is your reverence not your confidence? Your hope—the perfection of your ways?
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
Now remember, Who, being innocent, has perished? And where have the upright been cut off?
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
As I have seen—plowers of iniquity, And sowers of misery, reap it!
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
From the breath of God they perish, And from the spirit of His anger [are] consumed.
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
The roaring of a lion, And the voice of a fierce lion, And teeth of young lions have been broken.
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
An old lion is perishing without prey, And the whelps of the lioness separate.
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
And a thing is secretly brought to me, And my ear receives a little of it.
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
In thoughts from visions of the night, In the falling of deep sleep on men,
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
Fear has met me, and trembling, And the multitude of my bones caused to fear.
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
And a spirit passes before my face, The hair of my flesh stands up;
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
It stands, and I do not discern its aspect, A likeness [is] before my eyes, Silence! And I hear a voice:
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
Is mortal man more righteous than God? Is a man cleaner than his Maker?
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
Behold, He puts no credence in His servants, Nor sets praise in His messengers.
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
Also—the inhabitants of houses of clay (Whose foundation [is] in the dust, They bruise them before a moth).
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
From morning to evening are beaten down, Without any regarding, they perish forever.
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
Has their excellence not been removed with them? They die, and not in wisdom!”
