Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
And Eliphaz the Temanite made answer and said,
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
If one says a word, will it be a weariness to you? but who is able to keep from saying what is in his mind?
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
Truly, you have been a helper to others, and you have made feeble hands strong;
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
He who was near to falling has been lifted up by your words, and you have given strength to bent knees.
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
But now it has come on you and it is a weariness to you; you are touched by it and your mind is troubled.
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
Is not your fear of God your support, and your upright way of life your hope?
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
Have you ever seen destruction come to an upright man? or when were the god-fearing ever cut off?
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
What I have seen is that those by whom trouble has been ploughed, and evil planted, get the same for themselves.
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
By the breath of God destruction takes them, and by the wind of his wrath they are cut off.
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
Though the noise of the lion and the sounding of his voice, may be loud, the teeth of the young lions are broken.
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
The old lion comes to his end for need of food, and the young of the she-lion go wandering in all directions.
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
A word was given to me secretly, and the low sound of it came to my ears.
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
In troubled thoughts from visions of the night, when deep sleep comes on men,
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
Fear came on me and shaking, and my bones were full of trouble;
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
And a breath was moving over my face; the hair of my flesh became stiff:
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
Something was present before me, but I was not able to see it clearly; there was a form before my eyes: a quiet voice came to my ears, saying:
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
May a man be upright before God? or a man be clean before his Maker?
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
Truly, he puts no faith in his servants, and he sees error in his angels;
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
How much more those living in houses of earth, whose bases are in the dust! They are crushed more quickly than an insect;
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
Between morning and evening they are completely broken; they come to an end for ever, and no one takes note.
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
If their tent-cord is pulled up, do they not come to an end, and without wisdom?
