Job 4

1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

Teman mi Eliphaz chun Job chu adonbut in;

2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?

Keiman thukhat seijinge, nangaida ding ham? Koiham thusei louva eikoi ding chu?

3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.

Phat chesa ho ah nangin mitam tah natil khoujin, alhasam ho nana hatdohsah jin ahi.

4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.

Alhu ding ho jong nangma thusei chun atilkhou jin ahi, akhup kithinghojong na tilkhou ji'e.

5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.

Ahinlah tua genthei nan nahin phah phat in lungthim nalhaso tai. Hiche hahsatnan nahin phah phat in kichat tijatnan nanei tai.

6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.

Na Pathen ginna chun tahsan detna napeh hilou ham? Nachon phatna chun kinepna napeh hilou ham?

7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?

Khongaijin lang chule ngaito temin, themona bei mi hithi ngaiji ham? Itih a milungtheng sel ho kisumang jiem?

8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;

Keithil hetna in vang hahsatna muchi tua kitu ho leh thilse bol hon thakhatna aga akilo cheh diu ahi.

9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.

Pathen hu haikhumchun asemgo jiuvin, alung hanna husa ginna chu mang del jiu ahi.

10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.

Keipi akitumin chule sangah in mi angih in ahin keipi thahattah hajouse kisubong ding ahi.

11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.

Sahing neh ding lhahsam jeh in keipi bahkai hang leiloijin kel athohjin chule keipi bahkai noute jong kithecheh diu ahi.

12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.

Hiche thutah hi guhthim chan kana benga mao hiuheu vin ei kisei peh e.

13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;

Mihem aimut lhuh pet tah jan laijin imut sunoh phah in hiche gaova mang thilmuna hi kahenga ahunge.

14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.

Kichatnan eiphan chule kagu kachang ho akithinge.

15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.

Thilha hun kamai ahin jap in chule akichaijin katimul ahungkithou sotsotne.

16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:

Thilha chu adingin ahinla kenla agongso kamuthei pon, agongso kamit teni masang kamaija agongso aum denne. Phat thip laitah chun hitia kisei o khat kajai.

17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?

Thithei mihem hi mona beija Pathen anga umtheija, asempa masanga athenga umtheiding hinam?

18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.

Pathen in avantil ho jeng jong atahsan louva, athupole ho angol naova apho jia ahile,

19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.

Nikhatna kisem mihem hi ichan gei tahsan na anei lhom ding ham? Amaho chu leivuija kisem bailam tah a suhchip thei mitthah tobangbep ahi.

20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;

Amaho chu jingkah langleh ahing jiuvin ahinlah nilhah langleh athijiuvin, amelchihna beijin athiji tauve.

21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.

Aponbuh henna akibo lhuh teng leh apon buh u alhujin chule hetna lhasam in athiden ji tauve.