Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Te vaengah Temani hoel Eliphaz loh a doo.
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
Te vaengah nang te ol neh n'noemcai saeh, na ngak aya? Tedae olthui te kuemsuem ham unim aka noeng eh?
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
Muep na toel tih kut kha rhoek khaw na talong coeng te.
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
Aka paloe rhoek te na olthui loh a thoh tih khuklu aka khun khaw na caang sak.
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
Tedae namah taengla ha loe tih na ngak coeng, namah te m'ben tih na let coeng.
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
Na hinyahnah, na ueppangnah, na ngaiuepnah, na longpuei kah thincaknah khaw om pawt nim?
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
Poek van laeh, ommongsitoe he paltham nim? Aka thuem rhoek te melam a thup?
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
Ka hmuh vanbangla boethae aka thoe tih aka soem khaw amah long ni thakthaenah a ah.
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
Pathen kah hiil dongah milh uh tih a thintoek khohli dongah khap uh coeng.
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
Sathueng khaw kawknah neh sathuengca khaw a ol neh om dae sathuengca khaw a no tloong.
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
Maeh a mueh lamloh sathueng te milh tih sathuengnu ca rhoek khaw pam uh.
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
Ka taengah ol a huen tih a olduem loh kai hna a lat sak.
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
Hlang he khoyin olphong lamkah pomnah khuiah a ih muelh vaengah.
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
birhihnah loh kai m'mah tih thuennah neh ka rhuh boeih a rhih sak.
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
Mueihla loh ka maelhmai a pah vaengah ka mul ka saa poenghu.
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
A pai vaengah khaw a mueimae ka hmat moenih. A muei tah ka mikhmuh ah om tih bidip ol a yaak.
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
Pathen lakah hlanghing he tang tih anih aka saii lakah ah hlang caihcil ngai a?
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
A sal rhoek soah tangnah pawt tih a puencawn te a lolh la a khueh atah,
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
Laipi neh lai im dongah kho aka sa aisat te bungbo hmai ah a khoengim pop coeng.
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
Mincang lamloh hlaem duela a phop te a yoeyah la a milh khaw mingpha pawh.
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
Amih lamkah a a hlangrhuel a phil pah vaengah a duek uh moenih a? Te dongah cueihnah neh a om moenih a?
