Job 39

1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?

“So wunim bere a bepɔw so mmirekyi wowo? Woahwɛ, ahu bere a ɔforote nyinsɛn ne ba?

2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?

So woakan asram dodow a wɔde nyinsɛn? Wunim bere a wɔwo ana?

3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.

Wɔkotow wowo wɔn mma; wɔn awoko yaw to twa.

4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.

Wɔn mma nyin ahoɔden so wɔ wuram; na wogyaw wɔn awofo hɔ a wɔnnsan nkɔ wɔn nkyɛn bio.

5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;

“Hena na ɔma wuram afurum fa ne ho di? Hena na ɔsan ne hama?

6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?

Mede asase kesee maa no sɛ ne fi, ne nkyene asase tamaa sɛ nʼatenae.

7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.

Ɔserew kurom gyegyeegyeyɛ; na ɔnte ɔkafo nteɛteɛmu.

8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.

Okyinkyin mmepɔw no so sɛ ne didibea ɛhɔ na okyin hwehwɛ wura amono biara.

9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?

“Ɛko bɛpene sɛ ɔbɛsom wo ana? Ɔbɛtena wo mmoa adididaka nkyɛn anadwo ana?

10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?

Wubetumi asa no wɔ funtumfiri so ana? Ɔbɛfɛntɛm aku a ɛda wʼakyi no ana?

11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?

Wubetumi de wo ho ato no so esiane nʼahoɔden dodo nti? Wubegyaw wʼadwuma a ɛyɛ den no ama no ana?

12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?

Wugye di sɛ ɔde wʼaburow bɛba na waboa ano de akɔ awiporowbea ana?

13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;

“Sohori bɔ ne ntaban mu anigye so, nanso wontumi mfa ntoto asukɔnkɔn de ho.

14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.

Ɔtow ne nkesua gu asase so ma mfutuma ka no hyew,

15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.

ɛmfa ne ho sɛ ɛnan bi bɛpɛtɛw no, sɛ wuram aboa bi betiatia so.

16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;

Ɔbɔ ne mma atirimɔden sɛnea wɔnyɛ ne dea; ɛmfa ne ho sɛ nʼadwuma bɛyɛ ɔkwa,

17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.

efisɛ Onyankopɔn amma no nyansa wamma no nhumu biara.

18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.

Nanso sɛ ɔtrɛw ne ntaban mu tu mmirika a, ɔserew ɔpɔnkɔ ne ne sotefo.

19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?

“Wo na woma ɔpɔnkɔ no nʼahoɔden anaa woma ne kɔn mu nwi kuhaa no?

20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.

Wo na woma no huruw te sɛ mmoadabi, na ɔde ne nkotɔ hunahuna ana?

21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.

Ɔde ne nan tintim fam dennen, na nʼani gye nʼahoɔden mu, na afei ɔbɔ wura ɔko mu.

22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;

Ɔmmɔ hu, na onsuro biribiara; ohu afoa a onguan.

23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.

Bɛmma wosow wɔ ne nkyɛn mu boha mu, na peaw ne pɛmɛ nso di ahim wɔ ne ho.

24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.

Ofi ahopere mu de nʼano sisi fam; na sɛ wɔhyɛn torobɛnto a ontumi nnyina faako.

25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.

Sɛ torobɛnto hyɛn a ɔka se, ‘Wiɛ!’ ɔte ɔko ho hua fi akyirikyiri, ɔsahene no nteɛmu ne ɔko mu osebɔ.

26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?

“Wo nyansa na ɛma akoroma tu na ɔtrɛw ne ntaban mu fa anafo?

27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?

Wo na wohyɛ ɔkɔre ma no tu kɔ sorosoro kɔyɛ ne berebuw wɔ hɔ?

28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.

Ɔbotan mu na ɔte na ɛhɔ na ɔda; ɔbotan sorɔnsorɔn yɛ nʼabandennen.

29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.

Ɛhɔ na ofi kɔhwehwɛ nʼaduan; nʼani hu ade a ɛwɔ akyirikyiri.

30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.

Mogya yɛ ne mma aduan, na faako a atɔfo wɔ no, ɛhɔ na ɔwɔ.”