Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
¿Sabes cuando paren las cabras monteses? ¿Has visto a las ciervas dar a luz a sus crías?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
¿Sabes los meses de su preñez? ¿O Sabes el momento en que van a parir?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Se arrodillan, dan a luz a sus crías, pasan los dolores.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Sus crías son fuertes, viven en el campo abierto; Salen y no vuelven.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
¿Quién ha dejado libre el asno de los campos? ¿O soltó las ataduras del asno salvaje?
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
A quien le he dado el desierto por morada, y la tierra estéril como lugar de vida.
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Él se burla del ruido de la ciudad; la voz del conductor no llega a sus oídos;
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
Él va a buscar sus pastizales en las montañas, buscando cada cosa verde.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
¿Será tu siervo el buey de las montañas? ¿O es el lugar de descanso de su noche en su pesebre?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
¿Estará tirando tu arado con cuerdas, subiendo los valles detrás de ti?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
¿Pondrás tu fe en él, porque su fuerza es grande? ¿Confiarás tu trabajo a su cuidado?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
¿Le tendrás fe de que te devolverá tu grano, que lo recogerá del piso de trituración?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
¿Hermosas y alegres plumas le has dado al pavo real; o alas y plumas al avestruz,
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
Abandona sus huevos en el suelo, para que se incuben en el polvo.
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
¿Sin pensar que pueden ser aplastados por el pie, y destrozados por las bestias del campo?
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Es cruel con sus crías, como si no fueran de ella; su trabajo no tiene ningún propósito; ella no tiene miedo.
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Porque Dios le ha quitado sabiduría a su mente y no le ha dado ninguna medida de conocimiento.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
Cuando ella agita sus alas en lo alto, se burla del caballo y del que está sentado sobre él.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
¿Le das fuerza al caballo? ¿Es por tu mano que su cuello está cubierto de crin?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
¿Lo harás temblar como a un saltamontes, él vigor de su resoplido espanta?
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Él escarba en la tierra, y se alegra en su fuerza; sale al encuentro del equipo militar.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Se burla del temor, no se acobarda y no se aleja de la espada.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
El arco suena contra él aljaba; Ve el punto brillante de lanza y el escudo.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Temblando de pasión, él está mordiendo la tierra; no es capaz de guardar silencio ante el sonido de la bocina;
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
Cuando llega a sus oídos, dice: ¡Ajá! Está oliendo la lucha desde lejos, y oyendo el trueno de los capitanes y los gritos de guerra.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
¿Es por tu conocimiento que el halcón eleva su vuelo, extendiendo sus alas hacia el sur?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
¿O es por tu mandato que el águila sube y hace su lugar de descanso en lo alto?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Sobre la roca está su morada; su fortaleza, sobre la cima de la montaña allí permanece.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Desde allí él acecha la presa; su ojo lo ve desde lejos.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Sus polluelos se alimentan de sangre, y donde están los cuerpos muertos, allí está ella.
