Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
¿Sabes tú el tiempo en que paren las cabras monteses? ¿ó miraste tú las ciervas cuando están pariendo?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
¿Contaste tú los meses de su preñez, y sabes el tiempo cuando han de parir?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Encórvanse, hacen salir sus hijos, pasan sus dolores.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Sus hijos están sanos, crecen con el pasto: salen y no vuelven á ellas.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
¿Quién echó libre al asno montés, y quién soltó sus ataduras?
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
Al cual yo puse casa en la soledad, y sus moradas en lugares estériles.
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Búrlase de la multitud de la ciudad: no oye las voces del arriero.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
Lo oculto de los montes es su pasto, y anda buscando todo lo que está verde.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
¿Querrá el unicornio servirte á ti, ni quedar á tu pesebre?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
¿Atarás tú al unicornio con su coyunda para el surco? ¿labrará los valles en pos de ti?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
¿Confiarás tú en él, por ser grande su fortaleza, y le fiarás tu labor?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
¿Fiarás de él que te tornará tu simiente, y que [la] allegará en tu era?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
¿[Diste tú] hermosas alas al pavo real, ó alas y plumas al avestruz?
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
El cual desampara en la tierra sus huevos, y sobre el polvo los calienta,
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
Y olvídase de que los pisará el pie, y que los quebrará bestia del campo.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Endurécese para con sus hijos, como si no fuesen suyos, no temiendo que su trabajo haya sido en vano:
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Porque le privó Dios de sabiduría, y no le dió inteligencia.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
Luego que se levanta en alto, búrlase del caballo y de su jinete.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
¿Diste tú al caballo la fortaleza? ¿vestiste tú su cerviz de relincho?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
¿Le intimidarás tú como á alguna langosta? El resoplido de su nariz es formidable:
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Escarba la tierra, alégrase en su fuerza, sale al encuentro de las armas:
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Hace burla del espanto, y no teme, ni vuelve el rostro delante de la espada.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
Contra él suena la aljaba, el hierro de la lanza y de la pica:
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Y él con ímpetu y furor escarba la tierra, sin importarle el sonido de la bocina;
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
[Antes como] que dice entre los clarines: ¡Ea!, y desde lejos huele la batalla, el grito de los capitanes, y la vocería.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
¿Vuela el gavilán por tu industria, y extiende hacia el mediodía sus alas?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
¿Se remonta el águila por tu mandamiento, y pone en alto su nido?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Ella habita y está en la piedra, en la cumbre del peñasco y de la roca.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Desde allí acecha la comida: sus ojos observan de muy lejos.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Sus pollos chupan la sangre: y donde hubiere cadáveres, allí está.
