Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
¿Sabes tú cuándo paren las cabras monteses? ¿Asististe al parto de las venadas?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
¿Puedes contar los meses de su preñez y saber el tiempo cuando paren?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Se encorvan, expulsan sus crías, se libran de sus dolores de parto.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Sus crías crecen, se fortalecen, salen a campo abierto y no vuelven.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
¿Quién dio al asno montés su libertad? ¿Quién soltó las ataduras del rebuznante,
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
a cual di el desierto como hogar y tierra salitrosa como vivienda?
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Se burla del bullicio de la ciudad y no obedece los gritos del arriero,
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
explora las montañas en busca de su pasto y rastrea toda cosa verde.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
¿Consentirá el búfalo en ser tu esclavo o pasará la noche en tu establo?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
¿Atarás al búfalo al arado con cuerdas? ¿Rastrillará los valles tras ti?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
¿Confiarás en él porque es robusto y dejarás tu labor a su cuidado?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
¿Confiarás en él para que te traiga tu cosecha y reúna el grano en tu era?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
Las alas del avestruz se agitan alegres, ¿pero son las alas y el plumaje del amor?
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
Abandona sus huevos en la tierra, en el polvo los calienta
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
y se olvida que un pie puede aplastarlos o una bestia salvaje pisotearlos.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Es cruel con sus polluelos como si no fueran suyos. No le importa que se pierda su fatiga,
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
porque ʼEloah lo privó de sabiduría y no lo dotó de entendimiento.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
Pero cuando se yergue en alto, se burla del caballo y su jinete.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
¿Diste al caballo su fuerza? ¿Cubriste tú su cuello con una melena?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
¿Lo harás brincar como langosta? Su majestuoso resoplido es terrible,
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
escarba en el valle, se regocija en su fuerza, sale a encontrarse con las armas,
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
se ríe del miedo y no se espanta ni retrocede ante la espada.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
La flecha resuena contra él. Fulguran lanzas y arma arrojadiza,
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
con ímpetu y furor devora la distancia, sin que le importe el sonido de la trompeta.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
Parece que dice entre clarines: ¡Ea! Olfatea desde lejos la batalla, el grito de los comandantes y el grito de guerra.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
¿Vuela el halcón y extiende sus alas hacia el sur por tu sabiduría?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
¿Por tu mandato se remonta el águila y pone su nido en la altura?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Vive y tiene su habitación en la roca, en la cumbre del peñasco, en lugar inaccesible.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Desde allí acecha la presa. Sus ojos la divisan desde muy lejos.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Sus polluelos chupan la sangre. Donde hay carroña, allí está ella.
