Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
“¿Sabes cuándo paren las cabras salvajes? ¿Has observado los dolores de parto de los ciervos?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
¿Sabes cuántos meses llevan a sus crías? ¿Sabes en qué momento dan a luz?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Se agazapan en el parto para dar a luz a sus crías.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Sus crías se fortalecen en el campo, se van y no vuelven.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
“¿Quién le dio la libertad al asno salvaje? ¿Quién lo liberó de sus ataduras?
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
Yo le he dado el desierto como hogar, las llanuras saladas como lugar para vivir.
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Desprecia el ruido de la ciudad; no necesita escuchar los gritos del conductor.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
Caza en los montes los pastos, buscando toda clase de plantas verdes para comer.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
“¿Está dispuesto el buey salvaje a servirte? ¿Pasará la noche en tu pesebre?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
¿Puedes atar un buey salvaje a un arado? ¿Puedes hacer que labre tus campos por ti?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
Como es tan poderoso, ¿puedes confiar en él? ¿Puedes confiar en él para que te haga el trabajo pesado?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
¿Estás seguro de que recogerá tu grano y lo llevará a tu era?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
“El avestruz bate con orgullo sus alas, pero no se parecen en nada a las plumas de vuelo de la cigüeña.
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
La avestruz abandona sus huevos en el suelo, dejándolos para que se calienten en el polvo.
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
No cree que puedan ser aplastados bajo sus pies, pisoteados por un animal salvaje.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Es dura con sus crías, actuando como si no le pertenecieran. No le importa que todo su trabajo haya sido en vano.
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Porque yo, Dios, la hice olvidar la sabiduría; no tuvo su parte de inteligencia.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
Pero cuando lo necesita, puede saltar y correr, burlando al caballo y a su jinete con su velocidad.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
“¿Le diste al caballo su fuerza? ¿Le pusiste crines en el cuello?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
¿Le hiciste capaz de saltar como una langosta? Su fuerte resoplido es aterrador.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Da zarpazos en el suelo, se levanta con fuerza y se lanza a la batalla.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Se ríe del miedo; no se asusta en absoluto.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
El carcaj lleno de flechas resuena contra él; la lanza y la jabalina resplandecen a la luz del sol.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Temblando de rabia galopa por el suelo; no puede quedarse quieto cuando suena la trompeta.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
Cuando suena la trompeta, está listo; siente el sonido de la batalla desde lejos, oye los gritos de los comandantes.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
“¿Es por tu sabiduría que el halcón se eleva, extendiendo sus alas hacia el sur?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
¿Acaso ordenas al águila que vuele alto y haga su nido en las cumbres de los montes?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Vive entre los acantilados y se posa en un peñasco remoto.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Desde allí espía a su presa desde lejos, fijando su mirada en su víctima. Sus polluelos tragan sangre con avidez.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Donde están los cadáveres, allí se encuentran las aves de rapiña”.
