Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
Sabes tu o tempo em que as cabras montesas dão filhotes? Ou observaste tu as cervas quando em trabalho de parto?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
Contaste os meses que elas cumprem, e sabes o tempo de seu parto?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Quando se encurvam, produzem seus filhos, [e] lançam de si suas dores.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Seus filhos se fortalecem, crescem como o trigo; saem, e nunca mais voltam a elas.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
Quem despediu livre ao asno montês? E quem ao asno selvagem soltou das ataduras?
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
Ao qual eu dei a terra desabitada por casa, e a terra salgada por suas moradas.
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Ele zomba do tumulto da cidade; não ouve os gritos do condutor.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
A extensão dos montes é seu pasto; e busca tudo o que é verde.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
Por acaso o boi selvagem quererá te servir, ou ficará junto de tua manjedoura?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
Ou amarrarás ao boi selvagem com sua corda para o arado? Ou lavrará ele aos campos atrás de ti?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
Confiarás nele, por ser grande sua força, e deixarás que ele faça teu trabalho?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
Porás tua confiança nele, para que ele colha tua semente, e a junte em tua eira?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
As asas da avestruz batem alegremente, mas são suas asas e penas como as da cegonha?
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
Ela deixa seus ovos na terra, e os esquenta no chão,
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
E se esquece de que pés podem os pisar, e os animais do campo [podem] os esmagar.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Age duramente para com seus filhos, como se não fossem seus, sem temer que seu trabalho tenha sido em vão.
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Porque Deus a privou de sabedoria, e não lhe repartiu entendimento.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
Porém quando se levanta para correr, zomba do cavalo e do seu cavaleiro.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
És tu que dás força ao cavalo, ou que vestes seu pescoço com crina?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
Podes tu o espantar como a um gafanhoto? O sopro de suas narinas é terrível.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Ele escarva a terra, alegra-se de sua força, [e] sai ao encontro das armas;
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Ele zomba do medo, e não se espanta; nem volta para trás por causa da espada.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
Contra ele rangem a aljava, o ferro brilhante da lança e do dardo;
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Sacudido-se com furor, ele escarva a terra; ele não fica parado ao som da trombeta.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
Ao som das trombetas diz: Eia! E desde longe cheira a batalha, o grito dos capitães, e o barulho.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
Por acaso é por tua inteligência que o gavião voa, [e] estende suas asas para o sul?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
Ou é por tua ordem que a água voa alto e põe seu ninho na altura?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Nas penhas ela mora e habita; no cume das penhas, e em lugares seguros.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Desde ali espia a comida; seus olhos avistam de longe.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Seus filhotes sugam sangue; e onde houver cadáveres, ali ela está.
