Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
Sabes tu o tempo em que as cabras montezes parem? ou consideraste as dôres das cervas?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
Contarás os mezes que cumprem? ou sabes o tempo do seu parto?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Quando se encurvam, produzem seus filhos, e lançam de si as suas dôres.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Seus filhos enrijam, crescem com o trigo: saem, e nunca mais tornam a ellas.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
Quem despediu livre o jumento montez? e quem soltou as prisões ao jumento bravo?
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
Ao qual dei o ermo por casa, e a terra salgada por suas moradas.
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Ri-se do arroido da cidade: não ouve os muitos gritos do exactor.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
O que descobre nos montes é o seu pasto, e anda buscando tudo que está verde.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
Ou, querer-te-ha servir o unicornio? ou ficará na tua cavallariça?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
Ou amarrarás o unicornio com a sua corda no rego? ou estorroará apoz ti os valles?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
Ou confiarás n'elle, por ser grande a sua força? ou deixarás a seu cargo o teu trabalho?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
Ou fiarás d'elle que te torne o que semeaste e o recolherá na tua eira?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
Vem de ti as alegres azas dos pavões, que teem pennas de cegonha e d'aguia?
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
A qual deixa os seus ovos na terra, e os aquenta no pó.
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
E se esquece de que algum pé os pise, ou os animaes do campo os calquem.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Endurece-se para com seus filhos, como se não fossem seus: debalde é seu trabalho, porquanto está sem temor.
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Porque Deus a privou de sabedoria, e não lhe repartiu entendimento.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
A seu tempo se levanta ao alto: ri-se do cavallo, e do que vae montado n'elle.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
Ou darás tu força ao cavallo? ou vestirás o seu pescoço com trovão?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
Ou espantal-o-has, como ao gafanhoto? terrivel é o fogoso respirar das suas ventas.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Escarva a terra, e folga na sua força, e sae ao encontro dos armados.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Ri-se do temor, e não se espanta, e não torna atraz por causa da espada.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
Contra elle rangem a aljava, o ferro flammante da lança e do dardo.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Sacudindo-se, e removendo-se, escarva a terra, e não faz caso do som da buzina.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
Na furia do som das buzinas diz: Eia! e de longe cheira a guerra, e o trovão dos principes, e o alarido.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
Ou vôa o gavião pela tua intelligencia, e estende as suas azas para o sul?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
Ou se remonta a aguia ao teu mandado, e põe no alto o seu ninho?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Nas penhas mora e habita: no cume das penhas, e nos logares seguros.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Desde ali descobre a preza: seus olhos a avistam desde longe.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
E seus filhos chupam o sangue, e onde ha mortos ahi está.
