Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
“Yeroo itti qellejjeen dhaltu beektaa? Yeroo itti borofni ilmoo ishee dhaltu argiteertaa?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
Jiʼa isaan garaatti ilmaan baatan ni lakkooftaa? Yeroo isaan itti dhalan ni beektaa?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Isaan jilbeenfatanii ilmaan isaanii dhalu; foolachuu isaaniis ni hobbaafatu.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Ilmaan isaanii ni jabaatu; alattis ni guddatu; baʼanii ni deemu; hin deebiʼanis.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
“Eenyutu harree diidaa gad dhiise? Funyoo isaas eenyutu hiike?
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
Ani gammoojjii mana isaa, lafa soogiddaas iddoo jireenya isaa godheen kenneef.
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Inni waca magaalaa keessaatti ni kolfa; iyya konkolaachisaas hin dhagaʼu.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
Waan dheedu argachuuf tulluuwwan irra laba; waan lalisaa hundas ni barbaada.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
“Gafarsi si tajaajiluuf siif ajajamaa? Dallaa kee keessas ni bulaa?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
Akka inni lafa siif qotuuf funyoodhaan isa hidhuu ni dandeessaa? Yookaan inni si duubaan boʼoo ni baasaa?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
Ati waan inni humna guddaa qabuuf isa ni amanattaa? Hojii kee jabaa illee isatti ni dhiiftaa?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
Akka inni midhaan kee walitti qabee oobdii kee irratti siif tuuluuf isa ni abdattaa?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
“Guchiin gammachuudhaan qoochoo ishee afarsiti; garuu qoochoo fi baallee huummootiin wal bira hin qabamu.
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
Hanqaaquu ishee lafa irratti buufti; akka itti hoʼuufis cirracha keessatti dhiifti;
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
garuu akka miilli wayii caccabsu, akka bineensi irra ejjetu hin yaadattu.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Cuucii isheettis akka waan isaan kan ishee hin taʼiniitti garaa jabaatti; yoo dadhabbiin ishee akkasumaan bade illee isheef homaa miti;
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Waaqni ogummaadhaan ishee hin badhaafneetii; yookaan hubannaa isheef hin qoodne.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
Yeroo fiiguuf qoochoo ishee balʼifattutti, isheen fardaa fi namicha gulufutti kofalti.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
“Ati fardaaf jabina ni kennitaa? Yookaan morma isaatti gama uffisuu dandeessaa?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
Akka inni akkuma hawwaannisaatti utaalu ni gootaa? Ulfinni korrisa isaas sodaachisaa dha.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Inni humna isaatti gammadee akka malee guulee lafa dhidhiita; baʼees miʼa lolaatti qajeela.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Inni sodaatti ni kolfa; waan tokko illee hin sodaatu; goraadee irraas duubatti hin deebiʼu.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
Manʼeen xiyyaa, eeboo fi ankaaseen calaqqisus cinaacha isaatti bubbuʼee kililcha.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Siʼaaʼee rommuudhaan lafa haadha; yeroo malakanni afuufamutti illee obsee dhaabachuu hin dandaʼu.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
Inni yommuu malakanni afuufamutti ‘Uffee’ jedhee imimsa; waca ajajjootaatii fi iyya waraanaa, foolii waraanaa illee fagoottu suufa.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
“Cululleen ogummaa keetiin barriftee qoochoo ishees gara kibbaatti balʼiftii?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
Risaan ajaja keetiin ol baʼee ol fagootti mana isaa ijaarrataa?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Inni qarqara hallayyaa irra jiraata; halkanis achuma bula; kattaan fofottoqaanis daʼoo isaa ti.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Achi taaʼees waan nyaatu adamsa; iji isaas fagootti waan sana arga.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Cuucoliin isaa dhiiga dhugu; innis lafa raqni jiruu hin dhabamu.”
