Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
Fohi’o hao te ombia ty faneraha’ o ose-lìm-bohitseo? Ambena’o hao ty fitsongoa’ i fanalokey?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
Lefe’o iaheñe hao o volañe itohera’ iareoo? Rendre’o hao ty andro faneraha’ iareo?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Mivokoke iereo, hampipoke anake, hampigadoñe o fitsongoa’eo.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Mihagañe o ana’eo, mitombo an-kivoke ey; ie mionjom-beo, tsy himpoly ka.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
Ia ty nañirake ty borìke ly hidada? Ia ty nampibalake ty rohi’ i borìke malisay?
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
Nanoeko ho kiboho’e ty fatram-bey naho ho fimoneña’e ty tane sira.
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Tsambolitio’e ty fivalitsikotaha’ o rovao, tsy rei’e ty fikoraha’ i mpiroakey.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
Tsikarahe’e amo vohitseo ty ho fihinana’e vaho tsoetsoehe’e ze hene atao antsetra.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
Hiantofa’ ty ndrimo hao ty hitoroñe azo? hialeña’e hao ty an-jolo’o ao?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
Lefe’o hao ty hamahotse i ndrimoy aman-tàly am-bokavoka eo, hiava o vavahalio am-pañorihañe azo?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
Hatokisa’o hao, ty harà’elahin-kaozara’ey? Hado’o ho aze hao o fitoloña’oo?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
Hiantofa’o hao te hampoli’e o mahakama’oo, te hatonto’e hirik’ am-pamofohañe ey?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
Mihepakepak’ an-kafalea’e o elam-boron-tsatrañeo, ndra te matify o volon’ela’eo,
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
Fa apo’e an-tane eo o atoli’eo, ampamana’e i debokey?
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
Amoea’e t’ie mete ho demohem-pandia, hera ho lialiàm-bibi-ly.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Ampisoañe’e o ana’eo, hoe t’ie tsy aze; aa ndra te tsy vente’e o fitoloña’eo tsy ahoa’e;
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Toe tsy natolon’Añahare hihitse, vaho tsy nandivà’e hilala.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
Ie mitroatse hitoabora’e le tohafa’e ty soavala reke-piningitse.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
Tinolo’o ozatse hao ty soavala? Sinaro’o fineveneverañe hao ty an-kàto’e ao?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
Ihe hao ty nampitsindrèko aze hoe valala? Mampañeveñe ty engem-pikofoha’e.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Jaote’e ty am-bavatane, irebeha’e i haozara’ey; mionjomb’eo re hijoñe mb’an-kotakotake.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Iankahafa’e ty tahotse, tsy hemban-dre; tsy iambohoa’e ty fibara.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
Mikantsakantsàñe ama’e ty trañom-pale’e i lefoñe mitsopelatsey, naho i ana-defoñey.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Abotse’e an-trotrofiake ty tane naho an-doroloro; tsy ampitsangane’ ty fivolan’ antsivay.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
Ndra mbia’mbia mipopò i antsivay le hoe ty kofò’e: Hirity! Antsoñe’e añe i hotakotakey, ty fihotrohotro’ o mpifeheo, vaho i fikorahan’ aliy.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
Ami’ty hihi’o hao ty itiliña’ i tsimalahoy, ty amelara’e mañatimo o ela’eo?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
Ami’ty taro’o hao ty fañambonea’ ty vantio hañamboara’e traño andigiligy eñe?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Himoneña’e an-kereretsak’ ey; hañialoa’e an-tseram-bato tsy takatse eñe.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Talakese’e boak’ao ty tsindro’e; mahatrea lavitse o maso’eo.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Misike lio o ana’e tora’eo; Amy vinonoy ty toe’e.
