Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
산 염소가 새끼 치는 때를 네가 아느냐 암사슴의 새끼 낳을 기한을 네가 알 수 있느냐
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
그것이 몇 달만에 만삭되는지 아느냐 그 낳을 때를 아느냐
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
그것들은 몸을 구푸리고 새끼를 낳아 그 괴로움을 지내어 버리며
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
그 새끼는 강하여져서 빈 들에서 길리우다가 나가고는 다시 돌아오지 아니하느니라
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
누가 들나귀를 놓아 자유하게 하였느냐 누가 빠른 나귀의 매인 것을 풀었느냐
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
내가 들로 그 집을, 짠 땅으로 그 사는 처소를 삼았느니라
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
들나귀는 성읍의 지꺼리는 것을 업신여기니 어거하는 자의 지르는 소리가 그것에게 들리지 아니하며
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
초장이 된 산으로 두루 다니며 여러 가지 푸른 것을 찾느니라
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
들소가 어찌 즐겨 네게 복종하며 네 외양간에 머물겠느냐
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
네가 능히 줄로 들소를 매어 이랑을 갈게 하겠느냐 그것이 어찌 골짜기에서 너를 따라 쓰레를 끌겠느냐
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
그것의 힘이 많다고 네가 그것을 의지하겠느냐 네 수고하는 일을 그것에게 맡기겠느냐
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
그것이 네 곡식을 집으로 실어오며 네 타작 마당에 곡식 모으기를 그것에게 의탁하겠느냐
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
타조는 즐거이 그 날개를 친다마는 그 깃과 털이 인자를 베푸느냐
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
그것이 알을 땅에 버려두어 모래에서 더워지게 하고
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
발에 깨어질 것이나 들짐승에게 밟힐 것을 생각지 아니하고
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
그 새끼에게 무정함이 제 새끼가 아닌 것처럼 하며 그 구로한 것이 헛되게 될지라도 괘념치 아니하나니
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
이는 하나님 내가 지혜를 품부하지 아니하고 총명을 주지 아니함이니라
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
그러나 그 몸을 떨쳐 뛰어갈 때에는 말과 그 탄 자를 경히 여기느니라
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
말의 힘을 네가 주었느냐 그 목에 흩날리는 갈기를 네가 입혔느냐
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
네가 그것으로 메뚜기처럼 뛰게 하였느냐 그 위엄스러운 콧소리가 두려우니라
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
그것이 골짜기에서 허위고 힘 있음을 기뻐하며 앞으로 나아가서 군사들을 맞되
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
두려움을 비웃고 놀라지 아니하며 칼을 당할지라도 물러나지 아니하니
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
그 위에서는 전동과 빛난 작은 창과 큰 창이 쟁쟁하며
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
땅을 삼킬듯이 맹렬히 성내며 나팔 소리를 들으면 머물러 서지 아니하고
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
나팔 소리 나는 대로 소소히 울며 멀리서 싸움 냄새를 맡고 장관의 호령과 떠드는 소리를 듣느니라
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
매가 떠올라서 날개를 펼쳐 남방으로 향하는 것이 어찌 네 지혜로 말미암음이냐
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
독수리가 공중에 떠서 높은 곳에 보금자리를 만드는 것이 어찌 네 명령을 의지함이냐
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
그것이 낭떠러지에 집을 지으며 뾰족한 바위 끝이나 험준한 데 거하며
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
거기서 움킬만한 것을 살피나니 그 눈이 멀리 봄이며
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
그 새끼들도 피를 빠나니 살륙 당한 자 있는 곳에는 그것도 거기 있느니라
