Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
Tudod-é a kőszáli zergék ellésének idejét; megvigyáztad-é a szarvasok fajzását?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
Megszámláltad-é a hónapokat, a meddig vemhesek; tudod-é az ellésök idejét?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Csak összegörnyednek, elszülik magzataikat, vajudásaiktól megszabadulnak.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Fiaik meggyarapodnak, a legelőn nagyranőnek, elszélednek és nem térnek vissza hozzájok.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
Ki bocsátotta szabadon a vadszamarat, ki oldozta el e szamárnak kötelét,
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
A melynek házául a pusztát rendelém, és lakóhelyéül a sósföldet?
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Kineveti a városbeli sokadalmat, nem hallja a hajtsár kiáltozását.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
A hegyeken szedeget, az ő legelőjén mindenféle zöld gazt felkeres.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
Akar-é szolgálni néked a bölény? Avagy meghál-é a te jászolodnál?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
Oda kötheted a bölényt a barázdához kötelénél fogva? Vajjon boronálja-é a völgyeket utánad?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
Bízhatol-é benne, mivelhogy nagy az ereje, és munkádat hagyhatod-é reá?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
Hiszed-é róla, hogy vetésedet behordja, és szérűdre betakarítja?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
Vígan leng a struczmadár szárnya: vajjon az eszterág szárnya és tollazata-é az?
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
Hiszen a földön hagyja tojásait, és a porral költeti ki!
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
És elfeledi, hogy a láb eltiporhatja, és a mezei vad eltaposhatja azokat.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Fiaival oly keményen bánik, mintha nem is övéi volnának; ha fáradsága kárba vész, nem bánja;
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Mert Isten a bölcseséget elfeledtette vele, értelmet pedig nem adott néki.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
De hogyha néki ereszkedik, kineveti a lovat és lovagját.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
Te adsz-é erőt a lónak, avagy a nyakát sörénynyel te ruházod-é fel?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
Felugraszthatod-é, mint a sáskát? Tüsszögése dicső, félelmetes!
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Lábai vermet ásnak, örvend erejének, a fegyver elé rohan.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Neveti a félelmet; nem remeg, nem fordul meg a fegyver elől;
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
Csörög rajta a tegez, ragyog a kopja és a dárda:
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Tombolva, nyihogva kapálja a földet, és nem áll veszteg, ha trombita zeng.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
A trombitaszóra nyerítéssel felel; messziről megneszeli az ütközetet, a vezérek lármáját és a csatazajt.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
A te értelmed miatt van-é, hogy az ölyv repül, és kiterjeszti szárnyait dél felé?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
A te rendelésedre száll-é fent a sas, és rakja-é fészkét a magasban?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
A kősziklán lakik és tanyázik, a sziklák párkányain és bércztetőkön.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Onnét kémlel enni való után, messzire ellátnak szemei.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Fiai vért szívnak, és a hol dög van, mindjárt ott terem.
