Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
| הידעת--עת לדת יעלי-סלע חלל אילות תשמר |
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
| תספר ירחים תמלאנה וידעת עת לדתנה |
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
| תכרענה ילדיהן תפלחנה חבליהם תשלחנה |
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
| יחלמו בניהם ירבו בבר יצאו ולא-שבו למו |
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
| מי-שלח פרא חפשי ומסרות ערוד מי פתח |
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
| אשר-שמתי ערבה ביתו ומשכנותיו מלחה |
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
| ישחק להמון קריה תשאות נגש לא ישמע |
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
| יתור הרים מרעהו ואחר כל-ירוק ידרוש |
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
| היאבה רים עבדך אם-ילין על-אבוסך |
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
| התקשר-רים בתלם עבתו אם-ישדד עמקים אחריך |
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
| התבטח-בו כי-רב כחו ותעזב אליו יגיעך |
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
| התאמין בו כי-ישוב (ישיב) זרעך וגרנך יאסף |
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
| כנף-רננים נעלסה אם-אברה חסידה ונצה |
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
| כי-תעזב לארץ בציה ועל-עפר תחמם |
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
| ותשכח כי-רגל תזורה וחית השדה תדושה |
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
| הקשיח בניה ללא-לה לריק יגיעה בלי-פחד |
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
| כי-השה אלוה חכמה ולא-חלק לה בבינה |
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
| כעת במרום תמריא תשחק לסוס ולרכבו |
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
| התתן לסוס גבורה התלביש צוארו רעמה |
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
| התרעישנו כארבה הוד נחרו אימה |
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
| יחפרו בעמק וישיש בכח יצא לקראת-נשק |
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
| ישחק לפחד ולא יחת ולא-ישוב מפני-חרב |
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
| עליו תרנה אשפה להב חנית וכידון |
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
| ברעש ורגז יגמא-ארץ ולא-יאמין כי-קול שופר |
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
| בדי שפר יאמר האח-- ומרחוק יריח מלחמה רעם שרים ותרועה |
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
| המבינתך יאבר-נץ יפרש כנפו לתימן |
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
| אם-על-פיך יגביה נשר וכי ירים קנו |
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
| סלע ישכן ויתלנן-- על שן-סלע ומצודה |
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
| משם חפר-אכל למרחוק עיניו יביטו |
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
| ואפרחו יעלעו-דם ובאשר חללים שם הוא |
