Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
U A ike anei oe i ka wa e hanau ai na kao hihiu o ka pali? Ua malama anei oe i ka hanau ana o na dia?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
E hiki anei ia oe ke helu i na malama o ko lakou koko ana? A ua ike anei oe i ka wa e hanau ai lakou?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Kulou iho no lakou, hanau mai i ka lakou mau keiki, I ka wa i pau ai ko lakou nahunahu ana.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Ua ikaika ka lakou poe keiki, Nui ae la lakou, ma ka waonahele; Hele aku lakou aole e hoi hou mai io lakou la.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
Owai la ka i hookuu wale aku i ka hoki hihiu? Owai hoi ka i kala ae i na mea paa o ka hoki hihiu?
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
O kona hale ka waonahele a'u i hana'i, A o kahi panoa kona noho ana.
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Akaaka no ia i ka haunaele o ke kulanakauhale, Aole ia e hoolohe i ka wawa o ke kahu holoholona.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
O ka mea i loaa o na mauna, oia kana ai, A imi no ia i na mea uliuli a pau.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
E ae mai anei ka reema e hookauwa nau, E noho no ia ma kou wahi hanai?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
E hiki ia oe ke hoopaa i ka reema ma ke auwaha me kona kaula? E hana anei ia i na awawa me ka oopalau mahope ou?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
E hilinai anei oe ia ia no ka nui o kona ikaika? E waiho anei oe i kau hana ia ia?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
E manao anei oe ia ia i hoihoi mai ia i kau ai. A e hoiliili i kau hua palaoa?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
O ka eheu o ka iana ke hele wikiwiki; He eheu anei a he hulu kona e like me ko ka setoreka?
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
No ka mea, waiho no ia i kona hua iloko o ka honua, A hoopumehana ia lakou ma ka lepo,
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
A hoopoina no ia e hoopepe auanei ka wawae ia lakou, A o ka holoholona hihiu o ke kula e hehi iho ia lakou.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Ua hana paakiki aku ia i kana mau keiki, me he mea la aole nana; He make hewa kona luhi, a he makau ole nae.
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Na ke Akua no ia i hoonele i ke akamai, Aole hoi ia i haawi ia ia i ka naauao.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
Aka, i ka wa i hooholo ai oia ia ia iho, Ua akaaka no ia i ka lio a me kona mea hooholo.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
Ua haawi anei oe i ka ikaika no ka lio? Ua hoaahu anei oe i kona a-i i ka hulu haalulu?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
E hiki anei ia oe ke hoolele ia ia e like me ka uhini? A kona hau nui ana, he mea weliweli ia.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Helu no oia ma ke awawa, a olioli ikaika: Hele aku e halawai me ka mea kaua.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Ua akaaka no ia i ka makau, aole haalulu; Aole ia e huli ae mai ka pahikaua aku.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
Nakeke ke aapua ia ia, O ka maka o ka ihe a me ka pahi.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Me ka hau ana a me ka huhu, ua ale no ia i ka aina: Aole ia e ku malie i ka wa e kani ai ka pu.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
I waena o na pu kani, i iho la ia, Ha, ha! A honi aku la ia i ke kaua ma kahi loihi, I ka uwa ana o na luna, a me ka hooho kaua.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
Na kou naauao anei e lele aku ka nisu, Hohola aku no ia i kona mau eheu ma ke kukulu hema?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
Na kau kauoha anei i lele ae iluna ka aeto, A e kau i kona punana ma kahi kiekie?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Ma ka pali no ia i noho ai a hoomau ai, Maluna o kahi oioi o ka pohaku, a ma kahi paa.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Malaila mai no ia i imi ai i ka mea pio, A nana ae kona maka i kahi loihi.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
O kana poe keiki, inu lakou i ke koko; A ma kahi o na heana, malaila no oia.
