Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
“Èske ou konnen lè kabrit mòn yo fè pitit? Èske ou konn wè lè sèf yo metba?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
Èske ou kab kontwole mwa ke yo rete plenn yo, oswa èske ou konnen lè yo fè pitit?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Yo bese a jenou, yo pouse fè pitit yo parèt, yo fòse fè doulè yo fini nèt.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Pitit yo vin fò, yo grandi nan chan lib; yo ale e yo pa retounen kote yo.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
“Se kilès ki te fè bourik mawon yo vin lib? Epi kilès ki te lache kòd ki te mare sou bourik kous la,
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
ke Mwen te bay savann nan kon abitasyon li, ak tè sale a kon kote pou l rete a?
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Li pa bay valè a zen lavil la; kri a chofè yo, li pa okipe yo.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
Li chache nan tout mòn yo pou manje l e chache jwenn tout sa ki vèt.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
“Èske bèf mawon va dakò pou sèvi ou, oswa èske l ap pase nwit lan devan manjwa ou?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
Èske ou kab mare bèf mawon a ak kòd pou l rete nan ranp li, oswa èske l ap boulvèse jaden an dèyè w?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
Èske ou va fè l konfyans akoz gran fòs li, e kite l responsab travay ou?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
Èske ou va mete lafwa ou nan li pou li pote semans lakay, o ranmase seryel sou glasi vannen an?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
“Zèl a otrich yo bat anlè ak gran jwa, men èske se plimaj lanmou?
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
Veye byen, li abandone pwòp ze li yo sou latè a pou yo ka chofe yo nan pousyè,
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
Li bliye yon grenn pye ka kraze yo, oswa yon bèt sovaj kab foule yo.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Li maltrete pitit li yo ak mechanste, konsi yo pa t pou li; menm si tout travay li ta an ven, sa pa regade l;
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Akoz Bondye te fè li bliye sajès li, e pa t bay li yon pòsyon bon konprann.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
Lè l leve kò l anlè, li giyonnen cheval la ak chevalye a.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
Èske se ou ki te bay cheval la fòs? Èske ou te abiye kou li ak krenyen?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
Èske ou fè l vòltije tankou yon krikèt? Gran souf ki sòti nan nen l byen etonnan.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Pye li fouye tè a nan vale a, e li kontan fòs li. Li sòti parèt pou rankontre zam yo.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Li ri sou danje, ni li pa gen lakrent. Li pa vire fè bak devan nepe;
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
fouwo soukwe akote l, lans k ap briye a, ak gwo frenn nan.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Byen anraje e tranblan, li fè kous sou tè a, e li p ap kanpe lè vwa twonpèt la sone.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
Depi twonpèt la sone li di: ‘Aha!’ Soti lwen, li pran sant batay la, tonnè a kapitèn yo ak kri gè a.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
Èske se pa bon konprann ou ke malfini an konn vole anlè, avèk zèl li lonje vè sid?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
Èske se pa kòmand pa ou ke èg la monte wo pou fè nich li nan wotè?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Anwo sou falèz la, li rete e fè abitasyon li, sou kwen wòch yon kote ki pa kab pwoche.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Se la li veye manje li; zye li wè l soti lwen.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Pitit li yo, anplis, konn souse san; epi kote mò yo ye; se la li ye.”
