Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
Do you know at what time the wild goats in the rocks bear their young? Can you watch when the deer are having their fawns?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
Can you count the months that they gestate? Do you know the time when they bear their young?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
They crouch down and birth their young, and then they finish their labor pains.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Their young ones become strong and grow up in the open fields; they go out and do not come back again.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
Who let the wild donkey go free? Who has untied the bonds of the swift donkey,
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
whose home I have made in the Arabah, his house in the salt land?
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
He laughs in scorn at the noises in the city; he does not hear the driver's shouts.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
He roams over the mountains as his pastures; there he looks for every green plant to eat.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
Will the wild ox be happy to serve you? Will he consent to stay by your manger?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
Can you use ropes to hold the wild ox in the furrows? Will he harrow the valleys as he follows after you?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
Will you trust him because his strength is great? Will you leave your work to him to do?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
Will you depend on him to bring your grain home, to gather the grain for your threshing floor?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
The wings of the ostrich wave proudly, but are they the pinions and plumage of love?
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
For she leaves her eggs on the earth, and she lets them keep warm in the dust;
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
she forgets that a foot might crush them or that a wild beast might trample them.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
She deals roughly with her young ones as if they were not hers; she does not fear that her labor might have been in vain,
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
because God has deprived her of wisdom and has not given her any understanding.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
When she runs swiftly, she laughs in scorn at the horse and its rider.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
Have you given the horse his strength? Did you clothe his neck with his flowing mane?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
Have you ever made him jump like a locust? The majesty of his snorting is fearsome.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
He paws in might and rejoices in his strength; he rushes out to meet the weapons.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
He mocks fear and is not dismayed; he does not turn back from the sword.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
The quiver rattles against his flank, along with the flashing spear and the javelin.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
He swallows up ground with fierceness and rage; at the trumpet's sound, he cannot stand in one place.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
Whenever the trumpet sounds, he says, 'Aha!' He smells the battle from far away— the thunderous shouts of the commanders and the outcries.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
Is it by your wisdom that the hawk soars, that he stretches out his wings for the south?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
Is it at your orders that the eagle mounts up and makes his nest in high places?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
He lives on cliffs and makes his home on the peaks of cliffs, a stronghold.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
From there he searches for victims; his eyes see them from very far away.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
His young also drink up blood; where killed people are, there he is.”
