Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
"Do you know the time when the mountain goats give birth? Do you watch when the doe bears fawns?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
Can you number the months that they fulfill? Or do you know the time when they give birth?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
They bow themselves, they bring forth their young, they end their labor pains.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Their young ones become strong. They grow up in the open field. They go forth, and do not return again.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
"Who has set the wild donkey free? Or who has loosened the bonds of the swift donkey,
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
Whose home I have made the wilderness, and the salt land his dwelling place?
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
He scorns the tumult of the city, neither does he hear the shouting of the driver.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
The range of the mountains is his pasture, He searches after every green thing.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
"Will the wild ox be content to serve you? Or will he stay by your feeding trough?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
Can you hold the wild ox in the furrow with his harness? Or will he till the valleys after you?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
Will you trust him, because his strength is great? Or will you leave to him your labor?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
Will you have faith in him, that he will bring in your grain, and gather it to your threshing floor?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
"The wings of the ostrich wave proudly; but are they the feathers and plumage of love?
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
For she leaves her eggs on the earth, warms them in the dust,
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
and forgets that the foot may crush them, or that the wild animal may trample them.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
She deals harshly with her young ones, as if they were not hers. Though her labor is in vain, she is without fear,
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
because God has deprived her of wisdom, neither has he imparted to her understanding.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
When she lifts up herself on high, she scorns the horse and his rider.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
"Have you given the horse might? Have you clothed his neck with a quivering mane?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
Have you made him to leap as a locust? The glory of his snorting is awesome.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
He paws in the valley, and rejoices in his strength. He goes out to meet the armed men.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
He mocks at fear, and is not dismayed, neither does he turn back from the sword.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
The quiver rattles against him, the flashing spear and the javelin.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
He eats up the ground with fierceness and rage, neither does he stand still at the sound of the trumpet.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
As often as the trumpet sounds he snorts, 'Aha.' He smells the battle afar off, the thunder of the captains, and the shouting.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
"Is it by your wisdom that the hawk soars, and stretches her wings toward the south?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
Is it at your command that the eagle mounts up, and makes his nest on high?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
On the cliff he dwells, and makes his home, on the point of the cliff, and the stronghold.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
From there he spies out the prey. His eyes see it afar off.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
His young ones also suck up blood. Where the slain are, there he is."
