Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
Know you the time when the wild goats of the rock bring forth? or can you mark when the hinds do calve?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
Can you number the months that they fulfill? or know you the time when they bring forth?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
They bow themselves, they bring forth their young ones, they cast out their sorrows.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Their young ones are in good looking, they grow up with corn; they go forth, and return not unto them.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
Who has sent out the wild ass free? or who has loosed the bands of the wild ass?
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
Whose house I have made the wilderness, and the barren land his dwellings.
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
He scorns the multitude of the city, neither regards he the crying of the driver.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
The range of the mountains is his pasture, and he searches after every green thing.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
Will the unicorn (ox) be willing to serve you, or abide by your crib?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
Can you bind the unicorn (ox) with his band in the furrow? or will he harrow the valleys after you?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
Will you trust him, because his strength is great? or will you leave your labour to him?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
Will you believe him, that he will bring home your seed, and gather it into your barn?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
Gave you the goodly wings unto the peacocks? or wings and feathers unto the ostrich?
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
Which left her eggs in the earth, and warms them in dust,
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
And forgets that the foot may crush them, or that the wild beast may break them.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
She is hardened against her young ones, as though they were not her's: her labour is in vain without fear;
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Because God has deprived her of wisdom, neither has he imparted to her understanding.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
What time she lifts up herself on high, she scorns the horse and his rider.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
Have you given the horse strength? have you clothed his neck with thunder?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
Can you make him afraid as a grasshopper? the glory of his nostrils is terrible.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
He paws in the valley, and rejoices in his strength: he goes on to meet the armed men.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
He mocks at fear, and is not affrighted; neither turns he back from the sword.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
The quiver rattles against him, the glittering spear and the shield.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
He swallows the ground with fierceness and rage: neither believes he that it is the sound of the trumpet.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
He says among the trumpets, Ha, ha; and he smells the battle far off, the thunder of the captains, and the shouting.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
Does the hawk fly by your wisdom, and stretch her wings toward the south?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
Does the eagle mount up at your command, and make her nest on high?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
She dwells and abides on the rock, upon the crag of the rock, and the strong place.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
From thence she seeks the prey, and her eyes behold far off.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Her young ones also suck up blood: and where the slain are, there is she.
