Job 39

1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?

Kender du Tiden, da Stengeden føder, tager du Vare på Hindenes Veer,

2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?

tæller du mon deres Drægtigheds Måneder, kender du Tiden, de føder?

3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.

De lægger sig ned og føder og kaster Kuldet,

4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.

Ungerne trives, gror til i det frie, løber bort og kommer ej til dem igen.

5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;

Hvem slap Vildæslet løs, hvem løste mon Steppeæslets Reb,

6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?

som jeg gav Ørkenen til Hjem, den salte Steppe til Bolig?

7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.

Det ler ad Byens Larm og hører ej Driverens Skælden;

8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.

det ransager Bjerge, der har det sin Græsgang, det leder hvert Græsstrå op.

9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?

Er Vildoksen villig at trælle for dig, vil den stå ved din Krybbe om Natten?

10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?

Binder du Reb om dens Hals, pløjer den Furerne efter dig?

11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?

Stoler du på dens store Kræfter; overlader du den din Høst?

12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?

Tror du, den kommer tilbage og samler din Sæd på Loen?

13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;

Mon Strudsens Vinge er lam, eller mangler den Dækfjer og Dun,

14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.

siden den betror sine Æg til Jorden og lader dem varmes i Sandet,

15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.

tænker ej på, at en Fod kan knuse dem, Vildtet på Marken træde dem sønder?

16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;

Hård ved Ungerne er den, som var de ej dens; spildt er dens Møje, det ængster den ikke.

17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.

Thi Gud lod den glemme Visdom og gav den ej Del i Indsigt.

18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.

Når Skytterne kommer, farer den bort, den ler ad Hest og Rytter.

19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?

Giver du Hesten Styrke, klæder dens Hals med Manke

20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.

og lærer den Græshoppens Spring? Dens stolte Prusten indgyder Rædsel.

21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.

Den skraber muntert i Dalen, går Brynjen væligt i Møde;

22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;

den ler ad Rædselen, frygter ikke og viger ikke for Sværdet;

23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.

Koggeret klirrer over den, Spydet og Køllen blinker;

24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.

den sluger Vejen med gungrende Vildskab, den tøjler sig ikke, når Hornet lyder;

25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.

et Stød i Hornet, straks siger den: Huj! Den vejrer Kamp i det fjerne, Kampskrig og Førernes Råb.

26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?

Skyldes det Indsigt hos dig, at Falken svinger sig op og breder sin Vinge mod Sønden?

27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?

Skyldes det Bud fra dig, at Ørnen flyver højt og bygger sin højtsatte Rede?

28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.

Den bygger og bor på Klipper, på Klippens Tinde og Borg;

29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.

den spejder derfra efter Æde, viden om skuer dens Øjne.

30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.

Ungerne svælger i Blod; hvor Valen findes, der er den!