Job 39
1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
Gamkel ho khun itih phat le nou anei jiuvem ti nahet em? sajuh ho gam lah a aso u khu namu khah tah em?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
Lha ijat gai uvem ti nahet khah em? itih phat le soh diu ham ti nahet em?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
Anou neina dingin tolla aboh mat jiuvin chule ason chu ahing doh jiuve.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
Anou ho chu tollhanga akivah khang jiuvin chuti chun achennau adalhah teng ahung kinungle ji tapouve.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
Gamlah sangan khu kon chamlhatna apeh a chule akihenna khao kon alhap peh ham?
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
Gamthip lah hi amaho umna dinga kapeh ahin achenna diuvin hamhing ke louna gam kepei.
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Khopi sung husa atheinom pon chuleh ahohsal diu kangtalai tol jong aumpoi.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
Molsang lah chu akivahnau mun ahin, hamhing don thah jouse ahol lelei.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
Gamlah bongchal chu vahngoi din anop peh dem? Nagancha an koina huong sunga chun jan khat beh aum nadem?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
Gam bong chu naloukhoi nalang konna chu nakhum theija nalou nakhoipeh ding hinam?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
Athahat na chu eipente ti natahsan em? nadalhah a chule nana natoh peh ding chu natahsan em?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
Nachang in langa po dinga nanganse ding ham? Chuleh na changphol a konna chang nahin pohpeh ding hinam?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
Vangongchai jin alha ahin jap jin ahinlah nachakang toh tekah thei ahipoi.
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
Vangongchaijin atwi leiset chunga atha jin leivui khun akahlum dinga akoiji ahi.
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
Thilkhat touvin akengin chonkeh inte ahiloule gamsa khattouvin sumathah inte tijong agelpoi.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
Anoute chunga jong a engse lheh jengin ama a hilou bang bangin athi diu jong khoh asapoi.
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Ajeh chu Pathen in ama a konna chihna alahdoh peh a, thil hetkhen theina apehlou ahi.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
Ahinlah itih phat hijongle lhai dinga ahung chopdoh phat phat uleh sakol lhaihat pen pen jong achunga toupa toh adalha tha jitai.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
Sakol thahat khu nangin napeh hija ahiloule angonga amul bahkai khu nangin nakesah ham?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
Khaokhopi kichop thei banga akichop theina khu nangin napeh ham? Anah khon gin khu tijat jat aum jenge.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Galsat dinga ahung kipatdoh tengle atin in leiset akhot in athahat in akipah jin ahi.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Chemjam masanga ajam pon, kichat kiti chu anuisat in chuleh kichatna aneipoi.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
Thalchang amalam ngan aleng jeng jung in, chuleh tengcha leh tenglung aval lah lah jenge.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Lunghang tah in akengtin in tol akhot jal lah lah in chule kelngoi ki ahung kimut ging phat in galmun manon alhaikit jitai.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
Saki kimut gin chun anah akhongin gamla tah a konin gal gimnam ajan, gal kisat gin thong leh captian pa thupeh ngah in akinuh nuh jenge.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
Mu khu nangin nachihna a nahilla vanlama sangtah'a lengle le a chule alhaving teni khu lhanglam nga ajah ji ham?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
Muvanlai sangtah'a alentouva chunglang peh a buh asah khu nangin nepeh ham?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Kolsong chunga achengin gamlatah songkuo hoa chenna in akiseme.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Hiche a konhin aneh ding sahing akihol in mitchim keuvin avelhi jingin ahi.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Anouten thisan achop chop un gancha thikam umna hiche munna chu ama namu ding ahi.
