< Job 39 >

1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
Thaelpang kah sathai a piil tue na ming tih sayuk a rhai na dawn a?
2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
Hla a cup la na tae tih a piil tue na ming a?
3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
A ca rhoek loh a koisu uh tih a huel daengah a bungtloh loh a hlah.
4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
A ca a man uh te cangpai neh rhoeng tih a caeh uh phoeiah tah amih taengla mael uh pawh.
5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
Sayalh la kohong marhang aka hlah te unim? Laak lueng kah kuelrhui aka hlam te unim?
6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
A im te kolken la, a dungtlungim te lungkaehlai la ka khueh.
7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
Khorha kah hlangping te a lawn tih aka tueihno kah pang ol hnatun pawh.
8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
A luemnah tlang te a cawt tih sulhing boeih te a yoep.
9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
Cung loh nang taengah a thohtat hamla a huem vetih na kongduk dongah rhaeh aya?
10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
Cung te a rhuivaeh kong ah na pael vetih nang hnukah tuikol te a thoe aya?
11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
A thadueng a len dongah a soah na pangtung vetih na thaphu te a taengah na hnoo aya?
12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
Na cangti te a khuen, a khuen vetih na cangtilhmuen a coi ni tila te te na tangnah a?
13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
Kalaukva kah phae loh yoka cakhaw bungrho phaemul neh a dii aih nim.
14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
A duei te diklai dongah a hnoo tih laipi khuiah a awp.
15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
A kho loh a hep te a hnilh tih kohong mulhing long khaw te te a til.
16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
A ca rhoek te amah kah pawt bangla a hit sak tih a poeyoek la a thaphu te birhihnah pawh.
17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
Pathen loh anih te cueihnah a hnilh sak tih a taengah yakmingnah tael pah pawh.
18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
Hmuensang la a phuel uh tue vaegah tah marhang neh a sokah aka ngol te a nueih thil.
19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
Marhang taengah thayung thamal na paek a? A rhawn te a hnoo neh na thing pah a?
20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
Anih te kaisih bangla na pet sak a? A phit vaengkah mueithennah khaw mueirhih la poeh.
21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
Tuikol te a phuet uh vaengah thadueng neh a ngaingaih lungpok haica doe hamla pawk.
22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
Rhihnah te a nueih thil tih a rhihyawp pawt dongah cunghang ha lamloh a mael moenih.
23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
A taengah liva a khoek tih caai neh soe kaw hmaihluei la om.
24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
Hinghuen neh khoponah neh diklai a coih tih tuki ol te tangnah pawh.
25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
Tuki te a rhoeh la, “Ahuei,” a ti nah tih caemtloek vaengkah mangpa khohum neh tamlung te a hla lamloh a huep.
26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
Nang kah yakmingnah dongah nim mutlo loh a phae a phuel tih a ding, a phae te tuithim la a phuel?
27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
Nang kah ka dongah atha te sang hang tih a bu a pomsang a?
28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
Thaelpang ah kho a sak tih thaelpang hmuisum neh rhalvong ah khaw rhaeh ta.
29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
Te lamloh caak a thaih tih a hla lamkah te a mik loh a paelki.
30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
Te vaengah a vapuel, a vapuel loh thii a caep uh tih rhok om nah ah hnap om,” a ti nah.

< Job 39 >