Job 39

1 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?

Nahibalo ka ba sa panahon nga ig-alanak sa kanding sa bato? Kun makatimaan ba ikaw ug mga lagsaw nga baye nga nanganak?

2 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?

Naisip ba nimo ang gidaghanon sa bulan sa ilang pagpanamkon? Kun nasayud ka ba sa adlaw sa ilang pagpanganak?

3 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.

Sila modungo sa ilang kaugalingon, lanak nila ang ilang mga gagmay, Magahaw-as sila sa ilang mga kasakit.

4 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.

Ang ilang mga anak mahimong kusgan, sila sa kalibonan nanagtubo; Sila manlakaw ug dili na mamalik pag-usab.

5 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;

Kinsa ba ang nagbuhi sa asno nga ihalas? Kun kinsa ba ang nagbadbad sa pisi nga gigapusan sa asno nga matulin,

6 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?

Kang kansang pinuy-anan maoy gihimo ko nga kamingawan, Ug ang yuta nga asin maoy iyang puloy-anan?

7 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.

Siya nagayam-id sa kagahub sa ciudad, Ni mamati siya sa pagsinggit sa mag-aabog.

8 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.

Ang lungbay sa kabukiran maoy iyang sibsibanan, Ug siya magapangita sa tanang butang nga lunhaw.

9 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?

Mahimuot ba ang vaca nga ihalas sa pag-alagad kanimo? Kun buot ka ba nga siya mopabilin sa imong pasungan?

10 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?

Ikagakud ba nimo ang vaca nga ihalas sa iyang pisi diha sa tudling? Kun modaro ba siya sa mga walog sa imong likod?

11 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?

Mosalig ka ba kaniya tungod kay siya makusganon kaayo? Kun ibilin ba nimo kaniya ang imong bulohaton?

12 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?

Igasalig ba nimo kaniya, nga siya maoy magdala sa binhi ngadto sa imong balay, Ug tigumon ang trigo sa imong salug nga giukan?

13 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;

Ang mga pako sa avestruz mokapakapa uban ang garbo; Apan maaghup ba ang iyang mga pako ug mga balhibo?

14 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.

Tungod kay iya man nga biyaan ang iyang mga itlog sa yuta, Ug painitan sila diha sa balas,

15 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.

Ug hikalimtan nila nga kini madabok sa tiil, Kun katumban ba sila sa mananap nga ihalas.

16 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;

Mabangis siya sa iyang mga kuyabog, ingon nga daw sila dili iya: Bisan makawang ang iyang kabudlay, siya dili mahadlok;

17 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.

Tungod kay gikuhaan siya sa Dios ug kaalam, Ni gihatagan siya ug salabutan.

18 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.

Sa panahon nga siya molupad sa itaas, Siya magayam-id sa kabayo ug sa nagkabayo niini.

19 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?

Nahatagan mo ba ang kabayo sa iyang kakusog? Gibistihan mo ba ang iyang liog sa lambungay nga nagakurogkurog?

20 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.

Ikaw ba ang naghimo kaniya nga makalukso sama sa dulon? Ang himaya sa iyang pagpangusmo makalilisang.

21 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.

Diha sa walog siya nagakakha, ug nalipay tungod sa iyang kusog: Siya mogula aron sa pagpakighibalag sa mga tawong sangkap sa hinagiban.

22 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;

Ang kalisang iyang ginatamay, ug dili siya kapugdawan; Ni motalikod siya sa pinuti.

23 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.

Ang baslayan nagkagalkal batok kaniya, Ang bangkaw nga nagpangidlap ug ang salapang.

24 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.

Iyang itulon ang yuta tungod sa kabangis ug kaligutgut; Ni motagad siya sa tingog sa trompeta.

25 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.

Sa masubsob nga ang trompeta patingogon, siya magaingon: Aha! Ug siya makabaho sa panag-away gikan sa halayo, Sa dalugdug sa mga punoan, ug sa singgitay.

26 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?

Maglupad ba ang banog tungod sa iyang kaalam, Ug magtuy-od sa iyang mga pako padulong sa habagatan?

27 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?

Maglupad ba ang agila sa itaas tungod sa imong pagmando, Ug magbalay sa iyang salag sa kahitas-an?

28 I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.

Siya sa ibabaw sa pangpang nagapuyo, ug tua didto ang iyang pinuy-anan: Sa kinatumyan sa pangpang, ug sa dapit nga malig-on.

29 Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.

Gikan didto siya magalantaw sa iyang dalagiton; Ang iyang mga mata makatan-aw niana gikan sa halayo.

30 Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.

Ang iya usab nga kuyabog mosupsop ug dugo: Ug hain gani ang mga patay, atua man siya.