Job 38
1 Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:
Tad Tas Kungs Ījabam atbildēja no vētras un sacīja:
2 Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?
Kas tas tāds, kas (Dieva) padomu aptumšo ar neprātīgiem vārdiem?
3 Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?
Apjoz jel kā vīrs savus gurnus, tad Es tev gribu vaicāt, un tu Mani māci.
4 Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:
Kur tu biji, kad Es zemei liku pamatu? Izteic to, ja tev ir tāds gudrs prāts.
5 Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?
Vai tu zini, kas viņai mēru licis, jeb kas pār viņu ir vilcis mēra auklu?
6 Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;
Uz ko viņas pamati ierakti, jeb kas licis viņas stūra akmeni,
7 Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?
Kad rīta zvaigznes kopā priecīgi dziedāja, un visi Dieva bērni gavilēja?
8 Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;
Jeb kas jūru aizslēdzis ar durvīm, kad tā izlauzās, un iznāca kā no mātes miesām,
9 Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;
Kad Es to ģērbu ar padebešiem, un krēslībā ietinu tā kā tinamos autos,
10 Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;
Kad Es tai noliku Savu robežu, un liku aizšaujamos un durvis,
11 Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?
Un sacīju: tiktāl tev būs nākt un ne tālāki, un še būs apgulties taviem lepniem viļņiem?
12 Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;
Vai tu savā mūžā rītam licis aust, vai auseklim rādījis savu vietu,
13 Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?
Lai satver zemes stūrus, ka tie bezdievīgie no tās top izkratīti;
14 Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;
Ka tā pārvēršas kā zieģeļa vasks un visas lietas rādās kā apģērbā,
15 Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.
Un bezdievīgiem zūd viņu gaišums, un pacelts elkonis salūst?
16 Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?
Vai tu esi nācis līdz jūras avotam un staigājis bezdibeņu dziļumos?
17 Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?
Vai tev atdarījušies nāves vārti, un vai tu esi redzējis nāves ēnas vārtus?
18 Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?
Vai esi skatījies līdz pasaules malām? Stāsti, ja tu visu to zini.
19 Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;
Kur ir tas ceļš, kur gaisma mājo, un tumsa - kur ir viņas vieta?
20 Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?
Vai tu to varētu pārvest viņas robežā un izzināt viņas nama ceļus?
21 Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?
Tu to zini, jo tai laikā tu biji piedzimis, un tev ir daudz to gadu!
22 Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;
Vai tu esi nācis, kur tie sniega krājumi, un vai esi redzējis krusas krājumus,
23 Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?
Ko Es taupu uz spaidu laiku, uz kaušanas un kara dienu?
24 Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?
Pa kuru ceļu gaisma dalās un kā austrenis izplešas virs zemes?
25 Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;
Kas lietum rādījis, kur lai gāžas, un ceļu zibeņiem un pērkoniem,
26 Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;
Ka lietus līst, kur cilvēka nav, tuksnesī, kur neviens nedzīvo,
27 Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?
Ka viņš dzirdina tukšo posta vietu un zālītei liek dīgt?
28 Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?
Vai lietum ir tēvs, vai kas dzemdinājis rasas lāsi?
29 Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;
No kura klēpja cēlies ledus, un no kā dzimusi debess salna,
30 Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?
Ka ūdeņi sastingst kā akmens, un jūras dziļumi aizsalst cieti?
31 Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?
Vai tu vari sasiet Sietiņa saites, vai atraisīt Orijona zvaigžņu saiti?
32 Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?
Vai tu zvaigznes vari izvest savā laikā un vadīt debess vāģus un viņu ratus?
33 Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?
Vai tu zini debess likumus, jeb vai proti, kā tie valda virs zemes?
34 Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?
Vai tu savu balsi vari pacelt uz padebešiem, lai ūdeņi plūst zemē uz tevi?
35 Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?
Vai vari sūtīt zibeņus, ka tie iet un uz tevi saka: redzi, še mēs esam?
36 Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?
Kas lika gudrību tumšos mākoņos un prātu debess spīdumos?
37 Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,
Kas skaita mākoņus ar gudrību, un kas māk apgāzt padebešus,
38 När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?
Ka pīšļi top aplieti, ka tie saskrien un salīp pītēs?
39 Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
Vai tu māki medīt laupījumu priekš lauvas un pildīt jauno lauvu tukšo vēderu,
40 Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
Kad tie nogulstas alās un biezos krūmos glūn?
41 Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?
Kas gādā krauklim barību, kad viņa bērni uz Dievu brēc un šurpu turpu skraida, kad nav ko ēst?
