Job 38
1 Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:
Then the LORD answered Job out of the whirlwind, and said,
2 Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?
Who [is] this that darkeneth counsel by words without knowledge?
3 Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?
Gird up now thy loins like a man; for I will demand of thee, and answer thou me.
4 Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:
Where wast thou when I laid the foundations of the earth? declare, if thou hast understanding.
5 Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?
Who hath laid the measures of it, if thou knowest? or who hath stretched the line upon it?
6 Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;
Upon what are the foundations of it fastened? or who laid its corner stone;
7 Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?
When the morning stars sang together, and all the sons of God shouted for joy?
8 Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;
Or [who] shut up the sea with doors, when it broke forth, [as if] it had issued out of the womb?
9 Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;
When I made a cloud its garment, and thick darkness a swaddling band for it,
10 Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;
And broke up for it my decreed [place], and set bars and doors,
11 Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?
And said, Hitherto shalt thou come, but no further: and here shall thy proud waves be stayed.
12 Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;
Hast thou commanded the morning since thy days; [and] caused the day-spring to know its place;
13 Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?
That it might take hold of the ends of earth, that the wicked might be shaken out of it?
14 Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;
It is turned as clay [to] the seal; and they stand as a garment.
15 Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.
And from the wicked their light is withheld, and the high arm shall be broken.
16 Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?
Hast thou entered into the springs of the sea? or hast thou walked in the search of the depth?
17 Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?
Have the gates of death been opened to thee? or hast thou seen the doors of the shades of death?
18 Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?
Hast thou perceived the breadth of the earth? declare if thou knowest it all.
19 Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;
Where [is] the way [where] light dwelleth? and [as for] darkness, where [is] its place,
20 Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?
That thou shouldest take it to its bound, and that thou shouldest know the paths [to] its house?
21 Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?
Knowest thou [it], because thou wast then born? or [because] the number of thy days [is] great?
22 Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;
Hast thou entered into the treasures of the snow? or hast thou seen the treasures of the hail,
23 Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?
Which I have reserved against the time of trouble, against the day of battle and war?
24 Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?
By what way is the light parted, [which] scattereth the east wind upon the earth?
25 Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;
Who hath divided a watercourse for the overflowing of waters, or a way for the lightning of thunder;
26 Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;
To cause it to rain on the earth, [where] no man [is]; [on] the wilderness in which [there is] no man;
27 Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?
To satisfy the desolate and waste [ground]; and to cause the bud of the tender herb to spring forth?
28 Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?
Hath the rain a father? or who hath begotten the drops of the dew?
29 Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;
Out of whose womb came the ice? and the hoary frost of heaven, who hath gendered it?
30 Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?
The waters are hid as [with] a stone, and the face of the deep is frozen.
31 Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?
Canst thou bind the sweet influences of Pleiades, or loose the bands of Orion?
32 Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?
Canst thou bring forth Mazzaroth in its season? or canst thou guide Arcturus with its sons?
33 Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?
Knowest thou the ordinances of heaven? canst thou set its dominion on the earth?
34 Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?
Canst thou lift thy voice to the clouds, that abundance of waters may cover thee?
35 Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?
Canst thou send lightnings, that they may go, and say to thee, Here we [are]?
36 Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?
Who hath put wisdom in the inward parts? or who hath given understanding to the heart?
37 Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,
Who can number the clouds in wisdom? or who can stay the bottles of heaven,
38 När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?
When the dust groweth into hardness, and the clods cleave fast together?
39 Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
Wilt thou hunt the prey for the lion? or fill the appetite of the young lions,
40 Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
When they couch in [their] dens, [and] abide in the covert to lie in wait?
41 Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?
Who provideth for the raven his food? when his young ones cry to God, they wander for want of food.
