Job 38
1 Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:
Then spake Jehovah to Job out of the whirlwind, and said:
2 Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?
Who is this that darkeneth counsel by words without knowledge?
3 Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?
Gird up thy loins like a man! I will ask thee, and answer thou me!
4 Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:
Where wast thou when I laid the foundations of the earth? Declare, if thou hast understanding!
5 Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?
Who fixed its dimensions, that thou shouldst know it! Or who stretched out the line upon it?
6 Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;
Upon what were its foundations fixed? And who laid its corner-stone,
7 Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?
When the morning stars sang together, And all the sons of God shouted for joy?
8 Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;
And who shut up the sea with doors, When it burst forth as from the womb?
9 Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;
When I made the clouds its mantle, And thick darkness its swaddling-band;
10 Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;
When I appointed for it my bound, And fixed for it bars and doors;
11 Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?
And said, Thus far shalt thou come, and no farther, And here shall thy proud waves be stayed!
12 Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;
Hast thou, in thy life, given charge to the morning, Or caused the day-spring to know its place,
13 Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?
That it should lay hold of the ends of the earth, And shake the wicked out of it?
14 Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;
It is changed as clay by the seal; And all things stand forth as in rich apparel.
15 Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.
But from the wicked their light is withheld, And the high-raised arm is broken.
16 Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?
Hast thou visited the springs of the sea, And walked through the recesses of the deep?
17 Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?
Have the gates of death been disclosed to thee, And hast thou seen the gates of the shadow of death?
18 Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?
Hast thou surveyed the breadth of the earth? Declare, if thou knowest it all!
19 Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;
Where is the way to the abode of light? And darkness—where is its dwelling-place?
20 Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?
That thou shouldst lead it to its boundary, And that thou shouldst know the paths to its mansion!
21 Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?
Surely thou knowest; for thou wast then born! And the number of thy years is great!
22 Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;
Hast thou visited the storehouses of the snow, Or seen the treasuries of the hail,
23 Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?
Which I have reserved against the time of trouble, —Against the day of battle and war?
24 Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?
What is the way to where light is distributed, And the east wind spread abroad upon the earth?
25 Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;
Who hath prepared channels for the rain, And a path for the thunder-flash,
26 Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;
To give rain to the land without an inhabitant, To the wilderness wherein is no man;
27 Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?
To satisfy the desolate and waste ground, And cause the tender herb to spring forth?
28 Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?
Hath the rain a father? Or who hath begotten the drops of the dew?
29 Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;
Out of whose womb came the ice? And who hath gendered the hoar-frost of heaven?
30 Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?
The waters are hid as under stone, And the face of the deep becometh solid.
31 Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?
Canst thou fasten the bands of the Pleiades, Or loosen the chains of Orion?
32 Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?
Canst thou lead forth the Signs in their season, Or guide the Bear with her sons?
33 Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?
Knowest thou the ordinances of the heavens? Hast thou appointed their dominion over the earth?
34 Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?
Canst thou lift up thy voice to the clouds, So that abundance of waters will cover thee?
35 Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?
Canst thou send forth lightnings, so that they will go, And say to thee, “Here we are”?
36 Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?
Who hath put understanding in the reins, And given intelligence to the mind?
37 Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,
Who numbereth the clouds in wisdom? And who poureth out the bottles of heaven,
38 När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?
When the dust floweth into a molten mass, And the clods cleave fast together?
39 Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
Canst thou hunt prey for the lioness, Or satisfy the hunger of the young lions,
40 Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
When they couch in their dens, And lie in wait in the thicket?
41 Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?
Who provideth for the raven his food, When his young ones cry unto God, While they wander about without food?
