Job 38
1 Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:
Then did the Lord address Job out of the storm-wind, and said,
2 Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?
Who is this that casteth darkness [on my] counsel by words without knowledge?
3 Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?
Do but gird up like a mighty man thy loins: and I will ask thee, and do thou inform me.
4 Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:
Where wast thou when I laid the foundations of the earth? tell it, if thou hast any understanding [of it].
5 Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?
Who fixed her measurements, if thou knowest it? or who stretched the measuring-line over her?
6 Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;
Upon what are her foundation-pillars placed at rest? or who laid her corner-stone:
7 Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?
When altogether sang the morning stars in gladness, and shouted for joy all the sons of God?
8 Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;
And who closed up with doors the sea, when, issuing forth, it came out of the deep bosom of the earth?
9 Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;
When I made the clouds its garment, and thick fog its swaddling-cloth,
10 Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;
And when I decreed for it my law, and set [for it] bars and doors,
11 Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?
And said, Thus far mayest thou come, but no farther; and here shall be stayed [thy strength] in the pride of thy waves?
12 Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;
Didst thou ever, in all thy days, command the morning; didst thou ever assign the morning-dawn its place:
13 Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?
That it might lay hold of the ends of the earth, so that the wicked might be shaken out therefrom?
14 Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;
She is changed as the sealing-clay: and [all things] stand as though newly clad.
15 Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.
And from the wicked is their light withdrawn, and the high-raised arm is broken.
16 Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?
Didst thou ever penetrate as far as the springs of the sea? or wander through the bottom of the deep?
17 Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?
Were the gates of death ever laid open unto thee? or canst thou see the doors of the shadow of death?
18 Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?
Hast thou a clear understanding of the breadth of the earth? Tell it, if thou knowest it all.
19 Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;
Where is the way [to the spot where] the light dwelleth? and the darkness—where is its place,
20 Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?
That thou mightest take each to its boundary, and that thou mightest mark the pathways to its house?
21 Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?
Thou [surely] knowest it; because thou wast then born, and the number of thy days is great!
22 Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;
Didst thou ever enter into the treasuries of the snow? or canst thou see the treasuries of the hail,
23 Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?
Which I have reserved for the time of distress, for the day of fight and battle?
24 Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?
Where is the way [to the spot where] the light divideth itself, [where] the east wind is scattered over the earth?
25 Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;
Who hath divided off watercourses for the overflowing rain, and a way for the lightning [that is followed by] thunders,
26 Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;
To bring rain on a land, void of men; on a wilderness wherein no son of earth [is found];
27 Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?
To satisfy waste and desolate lands; and to promote the growth of the tender grass?
28 Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?
Hath the rain a father? or who hath begotten the drops of the dew?
29 Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;
Out of whose womb cometh forth the ice? and the hoary frost of heaven—who giveth birth to it?
30 Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?
[When] like a stone the waters are congealed, and the face of the deep is bound in fetters?
31 Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?
Canst thou bind together the chains of the Pleiades, or loosen the bands of Orion?
32 Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?
Canst thou bring forth the constellations of the zodiac, each in its season? or canst thou guide the Bear with its young?
33 Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?
Knowest thou the laws of heaven? or dost thou appoint its rule on the earth?
34 Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?
Canst thou lift up to the clouds thy voice, that the abundance of waters may cover thee?
35 Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?
Canst thou send out lightnings, that they may go, and say unto thee, Here are we?
36 Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?
Who hath put wisdom in the dark clouds? or who hath given understanding to the bright meteors?
37 Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,
Who ordaineth the skies with wisdom? or who emptieth out the bottles of heaven.
38 När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?
When the dust is poured out as molten metal, and the clods are made to cleave fast together?
39 Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
Dost thou hunt for the lioness her prey? and suppliest thou the food for the young lions,
40 Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
When they are couched in their lairs, rest in the thicket, lying in wait?
41 Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?
Who provideth for the raven his provision? when his young ones cry unto God, and wander about for lack of food?
