Job 38
1 Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:
And Jehovah answered Job out of the whirlwind and said,
2 Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?
Who is this that darkeneth counsel by words without knowledge?
3 Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?
Gird up now thy loins like a man; and I will demand of thee, and inform thou me.
4 Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:
Where wast thou when I founded the earth? Declare, if thou hast understanding.
5 Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?
Who set the measures thereof — if thou knowest? or who stretched a line upon it?
6 Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;
Whereupon were the foundations thereof sunken? or who laid its corner-stone,
7 Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?
When the morning stars sang together, and all the sons of God shouted for joy?
8 Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;
And who shut up the sea with doors, when it burst forth, issuing out of the womb?
9 Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;
When I made the cloud its garment, and thick darkness a swaddling band for it;
10 Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;
When I cut out for it my boundary, and set bars and doors,
11 Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?
And said, Hitherto shalt thou come and no further, and here shall thy proud waves be stayed?
12 Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;
Hast thou since thy days commanded the morning? hast thou caused the dawn to know its place,
13 Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?
That it might take hold of the ends of the earth, and the wicked might be shaken out of it?
14 Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;
It is changed like the signet-clay; and [all things] stand forth as in a garment:
15 Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.
And from the wicked their light is withholden, and the uplifted arm is broken.
16 Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?
Hast thou entered as far as the springs of the sea? and hast thou walked in the recesses of the deep?
17 Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?
Have the gates of death been revealed unto thee? and hast thou seen the gates of the shadow of death?
18 Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?
Hath thine understanding compassed the breadths of the earth? Declare if thou knowest it all.
19 Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;
Where is the way to where light dwelleth? and the darkness, where is its place,
20 Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?
That thou shouldest take it to its bound, and that thou shouldest know the paths to its house?
21 Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?
Thou knowest, for thou wast then born, and the number of thy days is great!
22 Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;
Hast thou entered into the storehouses of the snow, and hast thou seen the treasuries of the hail,
23 Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?
Which I have reserved for the time of distress, for the day of battle and war?
24 Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?
By what way is the light parted, [and] the east wind scattered upon the earth?
25 Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;
Who hath divided a channel for the rain-flood, and a way for the thunder's flash;
26 Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;
To cause it to rain on the earth, where no one is; on the wilderness wherein there is not a man;
27 Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?
To satisfy the desolate and waste [ground], and to cause the sprout of the grass to spring forth?
28 Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?
Hath the rain a father? or who begetteth the drops of dew?
29 Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;
Out of whose womb cometh the ice? and the hoary frost of heaven, who bringeth it forth?
30 Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?
When the waters lie hidden as in stone, and the face of the deep holdeth fast together.
31 Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?
Canst thou fasten the bands of the Pleiades, or loosen the cords of Orion?
32 Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?
Dost thou bring forth the constellations each in its season? or dost thou guide the Bear with her sons?
33 Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?
Knowest thou the ordinances of the heavens? dost thou determine their rule over the earth?
34 Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?
Dost thou lift up thy voice to the clouds, that floods of waters may cover thee?
35 Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?
Dost thou send forth lightnings that they may go, and say unto thee, Here we are?
36 Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?
Who hath put wisdom in the inward parts? or who hath given understanding to the mind?
37 Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,
Who numbereth the clouds with wisdom? or who poureth out the bottles of the heavens,
38 När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?
When the dust runneth as into a molten mass, and the clods cleave fast together?
39 Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
Dost thou hunt the prey for the lioness, and dost thou satisfy the appetite of the young lions,
40 Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
When they crouch in [their] dens, [and] abide in the thicket to lie in wait?
41 Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?
Who provideth for the raven his food, when his young ones cry unto God, [and] they wander for lack of meat?
