Job 38

1 Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

Saa svarede HERREN Job ud fra Stormvejret og sagde:

2 Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

Hvem fordunkler mit Raad med Ord, som er uden Mening?

3 Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

Omgjord som en Mand dine Lænder, jeg vil spørge, og du skal lære mig!

4 Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

Hvor var du, da jeg grundede Jorden? Sig frem, om du har nogen Indsigt!

5 Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

Hvem bestemte dens Maal — du kender det jo — hvem spændte Maalesnor ud derover?

6 Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

Hvorpaa blev dens Støtter sænket, hvem lagde dens Hjørnesten,

7 Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

mens Morgenstjernerne jubled til Hobe, og alle Gudssønner raabte af Glæde?

8 Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

Hvem stængte for Havet med Porte, dengang det brusende udgik af Moders Skød,

9 Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

dengang jeg gav det Skyen til Klædning og Taagemulm til Svøb,

10 Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

dengang jeg brød det en Grænse og indsatte Portslaa og Døre

11 Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

og sagde: »Hertil og ikke længer! Her standse dine stolte Vover!«

12 Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

Har du nogen Sinde kaldt Morgenen frem, ladet Morgenrøden vide sit Sted,

13 Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

saa den greb om Jordens Flige og gudløse rystedes bort,

14 Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

saa den dannedes til som Ler under Segl, fik Farve, som var den en Klædning?

15 Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

De gudløses Lys toges fra dem, den løftede Arm blev knust.

16 Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

Har du mon været ved Havets Kilder, har du mon vandret paa Dybets Bund?

17 Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

Mon Dødens Porte har vist sig for dig, skued du Mulmets Porte?

18 Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

Saa du ud over Jordens Vidder? Sig frem, om du ved, hvor stor den er!

19 Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

Hvor er Vejen til Lysets Bolig, og hvor har Mørket mon hjemme,

20 Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

saa du kunde hente det til dets Rige og bringe det hen paa Vej til dets Bolig?

21 Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

Du ved det, du blev jo født dengang, dine Dages Tal er jo stort!

22 Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

Har du været, hvor Sneen gemmes, og skuet, hvor Hagelen vogtes,

23 Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

den, jeg gemmer til Trængselens Tid, til Kampens og Krigens Dag?

24 Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

Hvor er Vejen did, hvor Lyset deler sig, hvor Østenvinden spreder sig ud over Jorden?

25 Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

Hvem aabnede Regnen en Rende og Tordenens Lyn en Vej

26 Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

for at væde folketomt Land, Ørkenen, hvor ingen bor,

27 Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

for at kvæge Øde og Ødemark og fremkalde Urter i Ørkenen?

28 Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

Har Regnen mon en Fader, hvem avlede Duggens Draaber?

29 Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

Af hvilket Skød kom Isen vel frem, hvem fødte mon Himlens Rim?

30 Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

Vandet størkner som Sten, Dybets Flade trækker sig sammen.

31 Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

Knytter du Syvstjernens Baand, kan du løse Orions Lænker?

32 Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

Lader du Aftenstjernen gaa op i Tide, leder du Bjørnen med Unger?

33 Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

Kender du Himmelens Love, fastsætter du dens Magt over Jorden?

34 Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

Kan du løfte Røsten til Sky, saa Vandskyl adlyder dig?

35 Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

Sender du Lynene ud, saa de gaar, og svarer de dig: »Her er vi!«

36 Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

Hvem lagde Visdom i sorte Skyer, hvem gav Luftsynet Kløgt?

37 Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

Hvem er saa viis, at han tæller Skyerne, hvem hælder Himmelens Vandsække om,

38 När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

naar Jorden ligger i Ælte, og Leret klumper sig sammen?

39 Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

Jager du Rov til Løvinden, stiller du Ungløvers Hunger,

40 Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

naar de dukker sig i deres Huler; ligger paa Lur i Krat?

41 Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?

Hvem skaffer Ravnen Æde, naar Ungerne skriger til Gud og flakker om uden Føde?