Job 37
1 Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
At this also my heart trembleth, and is moved out of its place.
2 Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
Hear attentively the noise of his voice, and the sound that goeth out of his mouth.
3 Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
He directeth it under the whole heaven, and his lightning to the ends of the earth.
4 Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
After it a voice roareth: he thundereth with the voice of his excellency; and he will not restrain them when his voice is heard.
5 Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
God thundereth marvellously with his voice; great things he doeth, which we cannot comprehend.
6 Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
For he saith to the snow, Be thou on the earth; likewise to the small rain, and to the great rain of his strength.
7 Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
He sealeth up the hand of every man; that all men may know his work.
8 Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
Then the beasts go into dens, and remain in their places.
9 Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
From the south cometh the whirlwind: and cold from the north.
10 Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
By the breath of God frost is given: and the breadth of the waters is narrowed.
11 De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
Also by watering he wearieth the thick cloud: he scattereth his bright cloud:
12 Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
And it is turned around by his counsels: that they may do whatever he commandeth them upon the face of the world on the earth.
13 Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
He causeth it to come, whether for correction, or for his land, or for mercy.
14 Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
Hearken to this, O Job: stand still, and consider the wondrous works of God.
15 Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
Dost thou know when God disposed them, and caused the light of his cloud to shine?
16 Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
Dost thou know the balancings of the clouds, the wondrous works of him who is perfect in knowledge?
17 Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
How thy garments are warm, when he quieteth the earth by the south wind?
18 Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
Hast thou with him spread out the sky, which is strong, and as a molten looking glass?
19 Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
Teach us what we shall say to him; for we cannot order our speech by reason of darkness.
20 Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
Shall it be told him that I speak? if a man shall speak, surely he shall be swallowed up.
21 Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
And now men see not the bright light which is in the clouds: but the wind passeth, and cleanseth them.
22 Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
Fair weather cometh from the north: with God is terrible majesty.
23 Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
As for the Almighty, we cannot find him out: he is excellent in power, and in judgment, and in abundance of justice: he will not afflict.
24 Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
Men therefore fear him: he respecteth not any that are wise of heart.
