Job 37
1 Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
“Also, my heart trembles at this, And it moves from its place.
2 Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
Listen diligently to the trembling of His voice, Indeed, the sound goes forth from His mouth.
3 Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
He directs it under the whole heavens, And its light [is] over the skirts of the earth.
4 Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
A voice roars after it—He thunders with the voice of His excellence, And He does not hold them back, When His voice is heard.
5 Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
God thunders with His voice wonderfully, Doing great things and we do not know.
6 Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
For He says to snow: Be [on] the earth. And the small rain and great rain of His power.
7 Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
Into the hand of every man he seals, For the knowledge by all men of His work.
8 Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
And the beast enters into [its] lair, And it continues in its habitations.
9 Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
From the inner chamber comes a windstorm, And from scatterings winds—cold,
10 Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
From the breath of God is frost given, And the breadth of waters is constricted,
11 De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
Indeed, by filling He presses out a cloud, [and] His light scatters a cloud.
12 Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
And it is turning itself around by His counsels, For their doing all He commands them, On the face of the habitable earth.
13 Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
Whether for a rod, or for His land, Or for kindness—He causes it to come.
14 Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
Hear this, O Job, Stand and consider the wonders of God.
15 Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
Do you know when God places them, And caused the light of His cloud to shine?
16 Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
Do you know the balancings of a cloud? The wonders of the Perfect in knowledge?
17 Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
How your garments [are] warm, In the quieting of the earth from the south?
18 Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
You have made an expanse with Him For the clouds—strong as a hard mirror!
19 Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
Let us know what we say to Him, We do not set in array because of darkness.
20 Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
Is it declared to Him that I speak? If a man has spoken, surely he is swallowed up.
21 Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
And now, they have not seen the light, It [is] bright in the clouds, And the wind has passed by and cleanses them.
22 Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
It comes from the golden north, Fearful splendor [is] beside God.
23 Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
The Mighty! We have not found Him out, High in power and judgment, He does not answer! And abundant in righteousness,
24 Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
Therefore men fear Him, He does not see any of the wise of heart.”
