Job 37
1 Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
At this my heart trembles, beating rapidly within me!
2 Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
Listen carefully to God's thunderous voice that rumbles as he speaks.
3 Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
He sends it across the heaven; his lightning flashes to the ends of the earth.
4 Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
Then comes the roar of thunder, his majestic voice holding nothing back when he speaks.
5 Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
God's thunderous voice is wonderful! We can't comprehend the great things he does!
6 Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
He tells the snow to fall and the rain to pour down on the earth.
7 Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
By this he stops people working so that everyone can understand what he does.
8 Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
Even the animals take shelter and remain in their dens.
9 Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
The south wind blows in storms, while the north wind blows in cold weather.
10 Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
God's breath produces ice, freezing the surface of water solid.
11 De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
He fills the clouds with moisture; he scatters his lightning from them.
12 Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
They swirl around under his control; they move over all the earth as he commands.
13 Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
He does this to accomplish his will, either to discipline or to show his goodness.
14 Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
Listen to this, Job! Stop for a moment and consider the wonderful things God does.
15 Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
Do you know how God controls the clouds, or makes his lightning flash from them?
16 Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
Do you know how clouds float in the sky—the wonderful work of him who knows everything.
17 Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
You know how your clothes drip with sweat when the south wind brings air that is hot and heavy.
18 Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
Can you hammer out the sky so it becomes like a molten mirror, as he does?
19 Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
So why don't you teach us what to tell God? We cannot make our case because we are in the dark!
20 Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
Should God be told that I want to speak? Anyone who wanted to would be destroyed!
21 Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
After all, we can't look at the sun when it blazes brightly in the sky, after the wind has cleared away the clouds.
22 Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
Out of the north God comes shining like gold, surrounded in awesome majesty.
23 Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
We cannot approach the Almighty for he is far beyond us in power and justice, and doing right.
24 Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
He does not act like a tyrant—no wonder people are in awe of him, though he does not value those who think they're wise.”
