Job 37
1 Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
At this my heart trembleth, and is moved out of its place.
2 Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
Hear ye attentively the terror of his voice, and the sound that cometh out of his mouth.
3 Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
He beholdeth under all the heavens, and his light is upon the ends of the earth.
4 Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
After it a noise shall roar, he shall thunder with the voice of his majesty, and shall not be found out, when his voice shall be heard.
5 Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
God shall thunder wonderfully with his voice, he that doth great and unsearchable things.
6 Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
He commandeth the snow to go down upon the earth, and the winter rain, and the shower of his strength.
7 Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
He sealeth up the hand of all men, that every one may know his works.
8 Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
Then the beast shall go into his covert, and shall abide in his den.
9 Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
Out of the inner parts shall a tempest come, and cold out of the north.
10 Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
When God bloweth there cometh frost, and again the waters are poured out abundantly.
11 De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
Corn desireth clouds, and the clouds spread their light:
12 Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
Which go round about, whithersoever the will of him that governeth them shall lead them, to whatsoever he shall command them upon the face of the whole earth:
13 Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
Whether in one tribe, or in his own land, or in what place soever of his mercy he shall command them to be found.
14 Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
Hearken to these things, Job: Stand, and consider the wondrous works of God.
15 Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
Dost thou know when God commanded the rains, to shew his light of his clouds?
16 Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
Knowest thou the great paths of the clouds, and the perfect knowledges?
17 Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
Are not thy garments hot, when the south wind blows upon the earth?
18 Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
Thou perhaps hast made the heavens with him, which are most strong, as if they were of molten brass.
19 Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
Shew us what we may say to him: for we are wrapped up in darkness.
20 Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
Who shall tell him the things I speak? even if a man shall speak, he shall be swallowed up.
21 Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
But now they see not the light: the air on a sudden shall be thickened into clouds, and the wind shall pass and drive them away.
22 Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
Cold cometh out of the north, and to God praise with fear.
23 Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
We cannot find him worthily: he is great in strength, and in judgment, and in justice, and he is ineffable.
24 Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
Therefore men shall fear him, and all that seem to themselves to be wise, shall not dare to behold him.
