Job 37
1 Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
“An bende mor ma kamano miyo chunya bwok kendo ridore.
2 Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
Lingʼuru kendo uwinj dwond Nyasaye kaka mor ka polo, kendo winjuru weche mawuok e dhoge.
3 Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
En emomiyo mil polo menyo kor polo duto, chakre tungʼ piny konchiel nyaka komachielo.
4 Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
Bangʼ mano iwinjo dwonde ka mor matek kendo omor gi dwol mar duongʼne. Ka dwonde ochako mor, to onge gima nyalo gengʼe.
5 Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
Dwond Nyasaye mor e yo miwuoro; otimo gik madongo moyombo parowa.
6 Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
Owacho ne pe ni, ‘Lwar piny,’ kendo ne nyidho matin ni, ‘Lokri koth maduongʼ.’
7 Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
Otimo kamano mondo ji duto mane ochweyo, ongʼe kaka tichne chalo mi ji duto bed gi luoro nikech teko mare.
8 Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
Le ringo pondo; gisiko e buchegi.
9 Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
Ahiti biro koa kuma opandee, kendo koyo mangʼich bende yamo riembo mi ke.
10 Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
Much Nyasaye kelo pe kendo pige mopongʼo wi lowo poto mabed matek ka lwanda.
11 De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
Opongʼo boche polo gi ngʼich mar pi kendo okeyo mil polo mare ei bochego.
12 Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
Gilwore mana kaka Nyasaye dwaro, ka gidhi e wangʼ piny duto ka gitimo gima ochikogi.
13 Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
Ndalo moko Nyasaye kelo rumbi e piny mondo okumgo ji, to ndalo moko okelo koth mondo onyisgo herane.
14 Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
“Winjie wachni, Ayub; bed mos ipar gik miwuoro mag Nyasaye.
15 Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
Bende ingʼeyo kaka Nyasaye chiko boche polo kendo kaka omiyo polo mil?
16 Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
Bende ingʼeyo kaka boche oliero e kor polo, gik miwuoro mag Jal ma riekone tut mogik?
17 Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
To in ma kinde ma yamb milambo kudho mi two piny, to isiko mana ka luya chami ei lewni mirwakogi,
18 Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
bende inyalo konye yaro polo, mi obed matek ka mula mothedhi?
19 Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
“Nyiswa ane gima dwanyis Nyasaye machalo kamano ka kata mana pek ma wan-go ok wanyal ketone e yo mayot.
20 Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
Bende en gima owinjore mondo onyise ka adwaro wuoyo? Donge ngʼama ohedhore timo kamano dotieki?
21 Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
Koro onge ngʼama nyalo rango wangʼ chiengʼ tir, nikech polo olendo kendo orieny makech; yamo oseriembo boche duto moweyo kor polo nono.
22 Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
Nyasaye wuok koa yo nyandwat ka en gi duongʼ malich machalo gi lich mar dhahabu.
23 Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
Jehova Nyasaye Maratego oyombowa mabor kendo en gi teko maduongʼ ok otim marach ne ji, nikech en ja-adiera kendo opongʼ gi tim makare.
24 Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
Mano emomiyo ji miye luor, nikech ok opak joma pachgi wuondo ni riek.”
