Job 37
1 Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
Da, od toga i moje srce drhti i s mjesta svoga iskočiti hoće.
2 Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
Čujte, čujte gromor glasa njegova, tutnjavu što mu iz usta izlazi.
3 Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
Gle, munja lijeće preko cijelog neba - i sijevne blijesak s kraja na kraj zemlje -
4 Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
iza nje silan jedan glas se ori: to On gromori glasom veličajnim. Munje mu lete, nitko ih ne priječi, tek što mu je glas jednom odjeknuo.
5 Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
Da, Bog gromori glasom veličajnim, djela velebna, neshvatljiva stvara.
6 Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
Kad snijegu kaže: 'Zasniježi po zemlji!' i pljuskovima: 'Zapljuštite silno!'
7 Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
svakom čovjeku zapečati ruke da svi njegovo upoznaju djelo.
8 Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
U brlog se tad zvijeri sve uvuku i na svojem se šćućure ležaju.
9 Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
S južne se strane podiže oluja, a studen vjetri sjeverni donose.
10 Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
Već led od daha Božjega nastaje i vodena se kruti površina.
11 De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
I opet vodom puni on oblake, i sijevat' stanu oblaci munjama;
12 Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
kruže posvuda po volji njegovoj, što im naloži, to će izvršiti na licu cijelog kruga zemaljskoga.
13 Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
Šalje ih - ili da kazni narode, ili da ih milosrđem obdari.
14 Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
Poslušaj ovo, Jobe, umiri se i promotri djela Božja čudesna.
15 Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
Znaš li kako Bog njima zapovijeda, kako munju iz oblaka svog pušta?
16 Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
Znaš li o čem vise gore oblaci? Čudesna to su znanja savršenog.
17 Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
Kako ti gore od žege haljine u južnom vjetru kad zemlja obamre?
18 Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
Zar si nebesa s njim ti razapeo, čvrsta poput ogledala livenog?
19 Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
DÓe naputi me što da mu kažemo: zbog tmine se ne snalazimo više.
20 Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
Zar ćeš mu reći: 'Hoću govoriti'? Ili na propast vlastitu pristati?
21 Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
Tko, dakle, može u svjetlost gledati na nebesima što se sja blistavo kada oblake rastjeraju vjetri?
22 Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
Sa sjevera k'o zlato je bljesnulo: veličanstvom strašnim Bog se odjenu!
23 Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
Da, Svesilnog doseći ne možemo, neizmjeran je u moći i sudu, velik u pravdi, nikog on ne tlači.
24 Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
Zato ljudi svi neka ga se boje! Na mudrost oholu on i ne gleda!”
