Job 36

1 Elihu talade ytterligare, och sade:

Vidare sade Elihu:

2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.

Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.

Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.

Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.

Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.

Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.

7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.

Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,

Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,

9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;

så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.

han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.

Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.

Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.

13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;

Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.

deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.

Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.

16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.

Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.

Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.

Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?

Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.

Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.

Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.

22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?

Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?

Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»

24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.

Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.

och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.

Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;

Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.

skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.

29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;

Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.

Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.

Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.

32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.

I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.

33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.

Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.