Job 36
1 Elihu talade ytterligare, och sade:
Y Eliu continuó diciendo:
2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
Dame un poco más de tiempo para declarar; porque todavía tengo algo que decir en defensa de Dios.
3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
Obtendré mi conocimiento de lejos, y le daré justicia a mi Hacedor.
4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
Porque verdaderamente mis palabras no son falsas; Uno que es perfecto en su conocimiento está hablando contigo.
5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
He aquí, Dios es grande, no aborrece, es poderoso en la virtud de su corazón.
6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
No perdona la vida al impio, y da a los oprimidos sus derechos;
7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
No apartará los ojos de los justos, hasta el trono de los reyes, los afirma para siempre, exaltandolos.
8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
Y si han sido encarcelados en cadenas, y cautivos en cuerdas de aflicción,
9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
Entonces les deja claro lo que han hecho, incluso las obras malvadas de las que se enorgullecen.
10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
Su oído está abierto a su enseñanza, y él les da órdenes para que sus corazones se vuelvan del mal.
11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
Si escuchan su voz y cumplen su palabra, entonces él les da larga vida y años llenos de placer.
12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
Pero si no, perecerán a espada llegan y morirán sin conocimiento.
13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
Los que no temen a Dios mantienen la ira acumulada en sus corazones; No dan gritos de ayuda cuando son hechos prisioneros.
14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
Llegan a su fin cuando aún son jóvenes, su vida es corta como la de aquellos que se usan con fines sexuales en la adoración de sus dioses.
15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
Él salva al afligido en su aflicción, abriendo sus oídos en tiempos de opresión.
16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
También te apartará de la boca de tus adversarios, a lugar espacioso libre de angustias; te asentará mesa llena de grosura.
17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
Pero tú has cumplido el juicio del malvado, contra la justicia y el juicio que lo sustenta todo.
18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
Ten cuidado que en su ira no te quite con golpe, porque ni un gran rescate te libera.
19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
Hará él estima de tus riquezas, ni tu oro ni la potencia de tu poder.
20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
No anheles la noche cuando la gente asciende a su lugar.
21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
Ten cuidado, de no volverte al pecado, porque has escogido el mal, en lugar de la miseria.
22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
Verdaderamente Dios es excelso en su potencia; ¿Quién es un maestro como él?
23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
¿Quién alguna vez le dio órdenes, o le dijo, has hecho mal?
24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
Mira que tienes que alabar su obra, sobre el cual los hombres hacen canciones.
25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
Todas las personas la están mirando; él hombre la ve desde lejos.
26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
En verdad, Dios es grande, más grande que todo nuestro conocimiento; El número de sus años no pueden ser contados.
27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
Porque toma las gotas del mar; los envía a través de su niebla como lluvia,
28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
Que desciende del cielo y cae sobre los pueblos.
29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
¿Y quién sabe cómo se extienden las nubes o los truenos de su tienda?
30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
Mira, él está extendiendo su niebla, cubriendo con ella las cimas de las montañas.
31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
Porque por éstos da comida a los pueblos, y pan en plena medida.
32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
con las nubes encubre la luz, y le manda no brillar, interponiendo aquéllas.
33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
El trueno deja en claro su pasión, y la tormenta da noticias de su ira.
