Job 36
1 Elihu talade ytterligare, och sade:
Erihu akaenderera mberi achiti:
2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
“Imbondiitirai mwoyo murefu kwechimwezve chinguva, ipapo ndichakuratidzai kuti pane zvimwe zvakawanda zvokutaura, ndakamiririra Mwari.
3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
Ruzivo rwangu runobva kure; ndichati Muiti wangu akarurama.
4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
Muzive kuti mashoko angu haasi enhema; akakwana pazivo ari pakati penyu.
5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
“Mwari ane simba asi haazvidzi vanhu; ane simba, uye anozadzisa zvaakaronga.
6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
Haaregi vakaipa vari vapenyu, asi anopa vanotambudzika kodzero dzavo.
7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
Haabvisi meso ake pane vakarurama; anovagadza pamwe chete namadzimambo uye anovasimudzira nokusingaperi.
8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
Asi kana vanhu vakasungwa nengetani, vakabatwa zvakasimba netambo dzokutambudzika,
9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
iye anovaudza zvavanenge vaita, kuti vatadza nokuzvikudza zvikuru.
10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
Anovaita kuti vateerere kurayirwa, uye anovarayira kuti vatendeuke pane zvakaipa zvavo.
11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
Kana vakateerera uye vakamushumira, vachapedza mazuva avo ose mukubudirira uye makore avo vari mukugutsikana.
12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
Asi kana vasingateereri, vachapera nomunondo, uye vachafa vasina zivo.
13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
“Vasina umwari mumwoyo yavo vanochengeta pfundipfundi, kunyange paanovasunga, havaridzi mhere kuti vabatsirwe.
14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
Vanofa panguva yeujaya hwavo, pakati pezvifeve zvechirume zvepashongwe.
15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
Asi vaya vanotambudzika anovarwira pakutambudzika kwavo; anotaura kwavari panguva yokurwadziwa kwavo.
16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
“Ari kukukwezva kubva pamuromo wenhamo, kuti akuise panzvimbo yakasununguka isina zvipinganidzo, pazvivaraidzo zvetafura yenyu izere nezvokudya zvakaisvonaka.
17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
Asi zvino waremedzwa nokutonga kwakafanira vakaipa; kutonga uye kururamisira zvakubata iwe.
18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
Uchenjere kuti parege kuva nomunhu anokunyengera nepfuma; usarega fufuro huru ichikutsausa.
19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
Ko, pfuma yako kana kushingaira kwesimba rako zvingakutsigira kuti urege kutambudzika here?
20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
Rega kushuva usiku, kuti ukwekweredzere vanhu kure nemisha yavo.
21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
Chenjera kuti urege kudzokera kune zvakaipa, izvo zvaunoda pachinzvimbo chokutambudzika.
22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
“Tarira, Mwari anosimudzirwa musimba rake. Ndianiko mudzidzisi akafanana naye?
23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
Ndianiko akamuratidza nzira dzake, kana akati kwaari, ‘Makanganisa imi?’
24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
Rangarira kukudza basa rake, iro rakarumbidzwa navanhu munziyo.
25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
Marudzi ose avanhu akariona; vanhu vanoritarisa vari kure.
26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
Haiwa, Mwari mukuru kupfuura kunzwisisa kwedu! Kuwanda kwamakore ake hakuverengeki.
27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
“Anokwevera madonhwe emvura kumusoro, anoshanduka achinaya semvura kuhova;
28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
makore anodurura unyoro hwawo uye mvura yakawanda inonaya pamusoro pavanhu.
29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
Ndianiko anganzwisisa kuparadzira kwaanoita makore, namatinhiriro aanoita ari mudenga rake?
30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
Tarirai maparadziro aanoita mheni yake pamativi ake, ichituhwina makadzika megungwa.
31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
Ndiyo nzira yaanotonga nayo ndudzi neyaanodziriritira nayo nezvokudya zvakawanda.
32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
Anozadza maoko ake nemheni agorayira kuti irove paanoda.
33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
Kutinhira kwake kunozivisa dutu remvura riri kuuya; kunyange mombe dzinoratidza kusvika kwaro.
